Forskarutbildning lönar sig allt sämre

Andelen av de anställda som har en forskarutbildning har ökat de senaste decennierna. I början av 2000-talet var andelen forskarutbildade en procent. Enligt de senast tillgängliga uppgifterna från 2022 hade andelen ökat till 1,6 procent. Det innebär en ökning av andelen forskarutbildade med 60 procent på endast ett par decennier. Andelen av de forskarutbildade som är kvinnor har ökat från 28 procent 2001 till 44 procent 2022. Andelen utrikes födda har också ökat och motsvarar nu 37 procent av de forskarutbildade

– Det är positivt att en allt större andel av de anställda har forskarutbildning och att sammansättningen av de forskarutbildade har breddats. Det är ett värdefullt och oumbärligt tillskott till samhället som behöver kvalificerad kunskap för att hantera de framtida utmaningarna, säger Håkan Regnér, chefsekonom på Saco.

Forskarutbildade har högre genomsnittslön än de med kortare högskoleutbildning. Men under 2000-talet har lönepremien för doktorsexamen (som förenklat visar hur mycket mer i procent doktorsexaminerade har i månadslön jämfört med högskoleutbildade) fallit. I genomsnitt har doktorspremien minskat med drygt 20 procent. Mest faller premien för kvinnor och män i privat sektor, samt för män anställda av kommunerna och kvinnor anställda i regionerna. Doktorspremien varierar också kraftigt mellan sektorer.

– Det är oroande att forskarutbildning lönar sig allt sämre. Lägre avkastning på forskarutbildning ger mindre incitament för den ansträngning, det engagemang och den uthållighet som krävs för att klara av den. Detta kan på sikt få negativa konsekvenser för samhällsekonomin och för kompetensförsörjningen både inom och utanför högskolan, säger Håkan Regnér.

Det är svårt att förklara fallet i premien med det tillgängliga datamaterialet. Men fallet kan hänga ihop med ökningen av antalet forskarutbildade och förändringar i efterfrågan på arbetskraft i både privat och offentlig sektor. De senaste 20 åren har präglats av globalisering, digitalisering och ekonomiska kriser som förändrat arbetsmarknaden. Antalet jobb som kräver forskarkompetens kan ha minskat samtidigt som fler forskarutbildade har fått acceptera jobb som har lägre utbildningskrav. Inom exempelvis hälso- och sjukvård, omsorg och skola, där det är stor kompetensbrist, är det inte omöjligt att forskarutbildade har fått ta på sig arbetsuppgifter som inte kräver forskarutbildning.

– Forskarutbildades kunskaper och kompetens måste tas tillvara och utnyttjas till fullo, allt annat är ett slöseri med både samhällets och individens resurser. Det borde vara självklart med goda arbetsvillkor vid såväl lärosätena som i privat och offentlig sektor. Det måste löna sig att disputera, oavsett var du arbetar och vilken bakgrund du har, säger Håkan Regnér.