”Förlora inte hoppet, ge aldrig upp” – Amir Ansaris resa räckte ända till OS

OS-invigningen i Paris den 26 juli  kommer inte att likna någon tidigare. Den ska enligt plan A hållas längs floden Seine med en parad av atleter på pråmar, följt av konstnärliga framträdanden och en fantastisk belysning i takt med solnedgången inför hela 300 000 åskådare.

    ”Bara tanken att få vara med om en OS-invigning är helt fantastisk. Stort att vår trupp just kommer som andra laget efter Grekland”, säger Amir Ansari när vi har slagit oss ner invid nummerlappsutdelningen vid hans klubb Stockholm CK:s hemmatävling i SWE Cup.

Hur känns det just nu att du faktiskt ska cykla i OS?

    ”Nu känns det bara att det ska bli riktigt kul. Det kändes faktiskt bra när beskedet att det är helt klart att jag bara ska starta i tempoloppet. Då vet jag precis vad som väntar. Det var egentligen bara innan Thomas Bach (ordförande i Internationella Olympiska Kommittén) presenterade oss i truppen i en livesändning som det var ganska jobbigt, att hålla tyst om det”, säger Amir Ansari och skiner upp.

IOC Refugee Olympic Team ställer upp med 74 aktiva i Paris-OS. Amir från Stockholm CK är en av två cyklister, den enda manliga cyklisten. Han har delvis kvalat in genom att köra bra på både Grand Fondo-delen på VM i Glasgow där han var offensiv och med i utbrytning i linjeloppet och vass i tempo; 15:e av 43 startande när han var 1.38 efter en vass belgare i klassen 19–34 år.

Amir var bäst i UCI:s flyktinglag som slutade på plats 14 av 22 på TTT-tävlingen i tempo som ingick i stora VM i Glasgow. I det täta programmet fick han även starta seniorelitens tempolopp och var i topp bland de få ickeproffsen i den VM-tävlingen. Det blev viktigt för OS-uttagningen.

Hur tänker du inför OS?

    ”Mina förväntningar är att bara köra så bra jag kan. Tre mil på en ganska platt men teknisk bana passar bättre än VM-banorna som är klart längre. Mera min kapacitet. Sedan kanske jag är tio minuter efter de allra bästa men nu har jag anpassat min träning helt till de här förutsättningarna. Mer korta och intensiva pass. Träningen är helt annorlunda. Mer byggd på kraft.”

Nu ska det sägas att linjeformen räckte till att, som här, ta ansvar i förstaklungan och sluta på plats 14 i Nationaldagsloppet på hans nya hemmavägar utanför Vallentuna. Då var Amir Ansari ändå trött när vi träffades. De höga pollenhalterna har kraftigt försvårat hans vårsäsong.

    ”Ja, det har varit riktigt jobbigt och den pollentablett som hjälper får jag i samband med vår läkare bara ta max en om dagen. Det gäller ju att vara extra noga med sådant nu när man ska köra OS.”

Dessutom har Amir pluggat på heltid till högskoleingenjör i byggnadsteknik på Uppsala universitet.

    ”Laga mat, gå till skolan och träna. Det har varit svårt att hinna med allt. Fokus har varit på skolan, men att klara av cyklingen samtidigt. Efter beskedet att jag ska köra i Paris har jag lagt in någon tenta efter OS. Läget kunde ha varit bättre, men nu är det ju ledigt från skolan och jag har bara tempo att sikta in mig på vilket gör träningen enklare. Kan jag sätta sista putsen med några hårda block innan OS ska det nog bli bra.”

Amir föddes i Iran, växte upp i Afghanistan och tvingades som tonåring att fly till Sverige 2015.

    ”Cyklingen har varit ett viktigt verktyg för att rädda mig från min depression. Jag har blivit integrerad samhället, vilket också har varit jätteviktigt. Jag levde som papperslös. Jag fick flera tuffa utvisningsbeslut från det att jag kom till Sverige 24 november (då regeringen senare under dagen införde mycket hårdare flyktingregler för att kraftigt minska antalet asylsökande, vår anmärkning) men registrerade mig 25 november. Jag protesterade men Migrationsverket sa att en regel är en regel.”

Från den dagen var osäkerhet och överklaganden en del av Amirs liv. Men han kände sig ändå bekväm i Sverige där han hade sin svenska familj och sin cykelklubb. Det var hans nya värld.

    ”Träna hårt på cykel blev till något bra för mig, Det gjorde mig motiverad och dämpade depressionen som jag hade. Under tiden då jag varken jobbade eller pluggade var det bara cykla, cykla och cykla som fyllde mina dagar…”

Amir växte upp både i Kabul och Bamiyan, som ligger 2500 meter över havet, och cyklade faktiskt mountainbike där. Cykling är ingen vanlig sport i Afghanistan där kampsporter är stora när det gäller individuell idrott.

    ”Jag tränade lite men det var mest transport till skolan eller att kunna dra till kompisarna. I Stockholm CK fick jag möjligheten att träna seriöst och tävla. Det var som att gå från noll till 100 med min cykling. Från lek till seriöst”, säger Amir Ansari.

Hur skulle du vilja summera din resa där nästa anhalt är att få cykla i ett OS?

    ”Förlora inte hoppet, ge aldrig upp.”

Text och foto: Svenska Cykelförbundet (fria för publicering, ange cred)