Vi vänder inte bort blicken från Gaza

Med sorg och vanmakt ser vi hur kriget i Gaza fortgår. Vi här i Sverige befinner oss på avstånd, men vi får aldrig vända bort blicken.

Som människor skapade till Guds avbild är det allas vår uppgift att bygga fred. Våra hjärtan brister när vi bevittnar hur kriget slår sönder och bryter ned. Vi längtar efter att parterna ska sträcka ut händerna till varandra. Att säga att andra också är ansvariga räcker inte, och freden kommer att omöjliggöras om personer i ansvarsposition söker motiv för att fortsätta striderna. Vi måste söka alla öppningar för att ta modiga steg på fredens väg. Det som händer är outhärdligt, och det måste få ett slut.

Dödssiffran i Gaza har nu överstigit ofattbara 37 000. Många fler befaras vara begravda bland rasmassorna. 1,7 miljoner människor befinner sig på flykt inom Gaza, av dem är ungefär en miljon på flykt från Rafah sedan Israels markoffensiv mot området inleddes i maj. Många har redan flytt upprepade gånger sedan kriget började. Gång på gång blir det uppenbart att det inte finns några säkra platser i Gaza.  Över hundra kidnappade från Israel hålls fortfarande som gisslan av terrorgruppen Hamas i Gaza. I Palestina och i Israel, och över hela världen finns ångestfulla anhöriga som oroligt väntar besked om sina närstående.

Freden kan synas långt borta. Trots det måste varje steg i den riktningen tas. Ett eldupphör, som möjliggör fullt humanitärt tillträde och frigivning av gisslan, måste komma omedelbart. Den regelbaserade världsordningen behöver upprätthållas och respekteras av alla. Det krävs ett internationellt engagemang för en hållbar och rättvis fred där både palestinier och israeler kan leva i säkerhet och frihet. I detta har vi alla en roll att spela. Detta finns också med i de regelbundna samtalen mellan mig och biskop Azar i vår systerkyrka i Palestina, när vi nyligen möttes i Uppsala.

En av våra uppgifter som kyrka och biståndsaktör är att stödja civilsamhället, inklusive våra systerkyrkor och andra trossamfund. Det handlar om att rädda liv och lindra nöd i den akuta situation som råder i Gaza. Det handlar också om att fortsätta skydda och stödja de kristna kyrkorna och institutionerna, som i Palestina bär upp grundläggande samhällsfunktioner som sjukvård och utbildning. Ett exempel är Augusta Victoria-sjukhuset i östra Jerusalem, det enda sjukhuset i Palestina med specialiserad cancervård. Tillsammans i Lutherska världsförbundet uppmanar vi Israel att garantera tillträde till Jerusalem för de patienter från Gaza och Västbanken som söker vård på Augusta Victoria-sjukhuset och andra sjukhus i Jerusalem.

Men en rättvis fred kräver inte bara tystade vapen, utan mening, framtidstro och utblickar. Ett exempel på detta är det kristna konstcentret Dar al-Kalima i Gaza City som totalförstördes i ett flyganfall under påskhelgen. Konstcentret har under de senaste åren utgjort en oas av frihet och hopp för många av Gazas unga där man kunnat utvecklat sina färdigheter och skaffat sig utbildning. Dar al-Kalima har också hjälp till att sätta Gazas konstscen på världskartan och försett konstnärerna med ett kontaktnät utanför Gaza. I den mycket omfattande återuppbyggnad av Gaza som väntar efter krigets slut, behöver platser som Dar al-Kalima ingå.

Den regelbaserade världsordningen innebär också att utkräva ansvar för de omfattande krigshandlingar som pågår, där många misstänks vara olagliga. Utan rättvisa ingen hållbar fred. Därtill ligger ett ansvar att omvärlden, däribland vi kyrkor, ägnar oss åt självrannsakan. Vad gör vi när människovärdet kränks och den humanitära rätten ignoreras?

Vi behöver också vara varsamma med varandra i våra egna länder. Konflikten har skapat djupa sår och lett till en ökad polarisering. Alla krafter behöver gemensamt sätta stopp för antisemitism och islamofobi. Våra samhällen behöver vara trygga miljöer för människor ur olika sammanhang och med olika bakgrund och olika liv. Så bygger vi gott för framtiden.

En röd tråd igenom allt detta är bönen. Tillsammans i den världsvida kyrkan fortsätter vi att be för en rättvis fred i det land där Kristus föddes, i solidaritet med alla människor, i Mellanöstern och i vårt eget land, som drabbas och hotas av våld.

Låt oss vara uthålliga i tro, hopp och kärlek, för nuets och framtidens skull.

Gud, när både nuet och framtiden känns mörk, ber vi om glimtar av hopp.
Hjälp oss att räcka det hopp som vi kan finna till varandra.
Hjälp oss att sluta upp kring alla som arbetar för fred.
Hjälp oss att inte blunda för smärtan, rädslan och nöden hos människorna i Gaza, på Västbanken, i Israel och i hela Mellanöstern.
Gud, i världens orostid ber jag om fred.
Amen.

Ärkebiskop Martin Modéus, 
Svenska kyrkan