Vi vill inte ha ett västsvenskt Nya Karolinska

Rent fysiskt innebär projektet Sahlgrenska Life tre hus. I planeringen från 2014 och framåt har avsikten hela tiden varit att regionen själv finansierar och äger hus 1, medan hus 2 och hus 3 konceptutvecklas och uppförs av en extern aktör. VGR bär då ingen risk för eventuella merkostnader, oförutsedda händelser eller outhyrda lokaler. Så långt har alla politiska partier i regionen varit eniga, fram till nyligen.

Eftersom regionen, och olika aktörer inom denna är tilltänkta hyresgäster i såväl hus 2 som hus 3 kom frågan om hyresnivåer upp under 2023. Trots att nivåerna varit kända, och politiskt godkända sedan 2020 fanns en klausul om hyresjustering till inflationsutvecklingen. Då projektet togs fram innan inflationen under några år var hög, kom dessa indikativa hyror att bli betydligt högre på sikt. Detta gjorde att Västra Götalandsregionens förvaltning i maj 2023 föreslog att avstå från hyresnivåerna, förvärva det bolag som äger fastigheten och uppföra byggnaden i egen regi. Politiken accepterade inledningsvis resonemanget om att hyresnivåerna gav skäl till omprövning, och sedan dess har frågan inte behandlats politiskt.

De kalkyler som presenterats påvisade en ”besparing” om 1 miljard kronor på 20 år om lokalerna uppförs i egen regi, jämfört med alternativet om att låta någon annan göra det. Ett så pass komplext byggprojekt kommer ta stora resurser personellt att driva, men också kosta många miljarder kronor i investeringar ur regionens egen budget. Som jämförelse beräknas hus 1 kosta drygt 5 miljarder kronor. Redan idag finns ett totalt investeringsbehov på ca 100 miljarder kronor i VGR över 10 år, medan utrymmet är ca 56 miljarder kronor, enligt regionens prognoser.

Vi är övertygade om att de västsvenska Life Science-ambitionerna är möjliga och rimliga att infria. Konceptet Sahlgrenska Life är betydligt större än lokalfrågorna. Det finns ett kunnande med starka aktörer inom området idag med en global läkemedelstillverkare, ett av Europas största universitetssjukhus och hög teknikkompetens i närområdet. Vi tycker dock inte att det är en rimlig väg att gå att åta sig att bygga hela projektet i egen regi, för att därefter försöka stimulera innovation på sätt som det finns andra och bättre aktörer för.

Vi vill därför se att vi vidhåller den ursprungliga tanken som alla partier var överens om. Vi fortsätter bygga hus 1 själva, och att det koncept som varit överenskommet med hus 2 och hus 3 sköts av en extern aktör. Även inom detta område vet vi att det finns högkompetenta aktörer i vår närhet.

Sent påkomna argument om att det är önskvärt att överta ansvaret för byggnationen på grund av det försämrade säkerhetsläget bör rimligtvis kunna tillgodoses i ett upphandlingsunderlag. Skulle inga anbud inkomma, bör konceptet utvärderas så att vi säkerställer att regionen inte riskerar att bygga mer än vad som krävs innan vi tar ställning till projektets fortlevnad. Har vi gjort detta har vi åtminstone säkerställt att denna väg är uttömd.

Vi förvånas av Socialdemokraternas och Helén Eliassons iver att gå fram med projektet i politisk oenighet. Särskilt som det riskerar att tränga ut nödvändiga investeringar inom hälso- och sjukvården. Givet Socialdemokraternas höga tonläge de senaste åren om konstant underfinansiering och underkapacitet på regionens sjukhus tycks det oerhört märkligt att satsa många miljarder kronor på byggnader som till stor del inte kommer att inrymma några vårdfunktioner eller -avdelningar, särskilt som många av våra medarbetare kommer att se projektet byggas intill Sahlgrenskatomten.

Risken för att detta blir en gökunge som ytterligare spär på upplevelsen av politikernas distans till vårdverkligheten går inte att bortse från. Socialdemokraterna gjorde ett stort nummer av kritiken mot Nya Karolinska och skenande byggnationskostnader. Att inte fjärma sig från den risken är oansvarig hantering av skattemedel.

Lars Holmin (M)                                                                           
Stefan Svensson (KD)
Cecilia Andersson (C)                                                           
Pär Lundqvist (L)

Läs artikeln i Dagens Medicin