Regeringens förslag kan ändra grunden för svensk naturvårdspolitik

– Att politiskt styra rapporteringen kopplad till art- och habitatdirektivet bort från att baseras på vetenskaplig grund skulle vara ett bakslag för både biologisk mångfald och hela kunskapssamhället. Det förstör grunderna för Sveriges naturvårdsarbete sedan decennier, säger Emelie Nilsson, sakkunskap biologisk mångfald och naturvårdspolicy på Världsnaturfonden WWF.

Just nu baseras målen för hur mycket natur som ska skyddas och restaureras utifrån vad som är ekologisk nödvändigt för att bevara arter och ekosystem. Det regeringen nu har planer på att ändra är att i stället basera målen på hur stor utbredning som naturtyperna hade 1995 – året för Sveriges EU-inträde.

– Vi uppmanar regeringen att fortsätta använda referensarealer utifrån ekologiskt behov som är baserade på myndigheternas gedigna underlag. Vi tror inte att regeringen vill hamna i en situation där de uppfattas som de inte tror på den vetenskapliga konsensus som finns kring biologisk mångfald, säger Emelie Nilsson.

– Vi hoppas först och främst att regeringen inte kommer fatta detta beslut om att styra rapporteringen till art- och habitatdirektivet på ett sätt som inte alls baseras på ekologisk kunskap. Men annars sätter vi tilltron till att EU-kommissionen och vår nya EU-kommissionär agerar och inte accepterar den här stora förändringen, säger Emelie Nilsson.

Art- och habitatdirektivet är grunden för naturvårdspolitiken i både Sverige och EU. I direktivet är det listat vilka arter och naturtyper som ska bevaras för att säkra den biologiska mångfalden inom unionen. I direktivets artikel 17 beskrivs vad Sverige var sjätte år måste rapportera till EU för att visa hur vi lever upp till lagstiftningen och hur den svenska naturen mår.

– Anledningen till detta är att runda EU-politiken och naturvårdslagstiftningen och på så sätt skapa mycket låga lagkrav för skydd och restaurering, säger Emelie Nilsson.

WWF menar att ändringen i kunskapsbaserade rapporteringen i art- och habitatdirektivet är ett direkt agerande för att kringgå restaureringslagen som trädde i kraft i EU i somras. En lag som Sverige röstade mot och försökte förhindra att det började gälla.