Anna Beck avslutar en fantastisk karriär – och blir förbundskapten

”Nu när jag har kommit igång lite med förbundskaptensjobbet känns det redan så rätt i hela kroppen. Det känns så roligt och otroligt bra. Det är ett tecken att jag har tagit rätt beslut i att sluta. Förbundskaptensrollen är hedrande för mig – ska bli utmanande och spännande", säger Anna Beck.

Det blir en delad tjänst inom paracykel de närmaste åren för Anna Beck. Vi återkommer med den övriga rollen. När det gäller förbundskaptensrollen tar Anna över det sportsliga ansvaret medan Michael Lindgren kör vidare i en  administrativ roll.

”Jag har stora skor att fylla efter Micke. Han är en fantastisk ledare. Nu har jag förmånen att växa ihop med Micke, som finns bakom och kan lotsa in mig. Det är så mycket som händer som ingen ser och vet där han har så stor rutin att lösa allting”, säger Anna Beck.

Hon slutar verkligen på topp efter en säsong med paralympiskt brons i en hopslagen klass där cyklisterna med bonussekunder. C2- och C1-klasserna dominerade helt – förutom att Anna lyckades ta ett brons med ett par tiondelars marginal i ett redan klassiskt slutdrama och så mycket känslor efteråt. På tidernas första helt samarrangerade världsmästerskap i landsvägscykel, i Zürich för ett par veckor sedan, var det desto mera solklart med hennes fjärde VM-guld i C3-klassens tempolopp. Det har också blivit tre VM-guld i linje.

Anna, som fyller 45 år i november började elitidrotta ganska sent, ser inga fysiska hinder att fortsätta till Paralympics i Los Angeles 2028.  Men nu är beslutet taget. Anna slutar tävla internationellt och fortsätter på enbart på masternivå.

”Ja, den internationella karriären är helt över. Det blir en omställning. Jag kommer fortsätta träna, men på lägre nivå. Anledningarna till att jag slutar är framför allt att jag känner mig färdig. Jag har uppnått allt som går i min C3-klass. Men det är också en ekonomisk fråga. Vi har inte samma ekonomiska förutsättningar som våra närmaste konkurrenter och det blir inte lättare med systemet med tidsfaktor i Paralympics. Jag får vara aktiv och jobba för en förändring där i min nya roll...”

Anna Beck hade tidigt ett starkt idrottsintresse. Hon ville bli bra i olika idrotter, men hade svårt att hänga med. Det var inte förrän hon fick sin diagnos om en funktionsnedsättning och senare kom i kontakt med paraidrotten som tävlandet började kännas roligt på riktigt.

Med mottot att alla kan nå sina mål om man bara kämpar tillräckligt. 2016 tävlade Anna för första gången utomlands, och redan året därpå, vid VM 2017 i Sydafrika, tog hon sitt första VM-guld.

När Anna 2021 tog dubbla VM-guld och två silver vid Paralympics i Tokyo, blev hon nominerad på Idrottsgalan i kategorin Årets kvinnliga idrottare.

Särskilt under de senaste fem åren har konkurrensen inom paracykling hårdnat avsevärt. Anna välkomnar denna utveckling.

”Ska man tävla internationellt så ska det vara stenhårt, man ska inte göra en karriär halvhjärtat. Vi vill ju vara som normidrotten. Världsrekordet på min gren i bancykel, 3000 meter förföljelselopp, är en bra parameter. Sedan 2019 har världsrekordet omsatt i cykling förbättrats ett och ett halvt varv. Det är en fascinerande utveckling att världsrekordet kapas tio sekunder mellan varje Paralympics. Det kommer ju att fortsätta åt det hållet – och vi behöver vara med”, säger Anna Beck.

Hon har varit en drivkraft i denna utveckling, inte minst i tempo där hon helt enkelt är den bästa kvinnliga paracyklisten genom tiderna.

”Jag är ju stolt och nöjd och att det arbetet som jag har lagt ner har gett resultat, att jag verkligen har fått bygga ihop det teamet att få lyckas. Vi har jobbat hårt tillsammans men också haft så roligt under de här åren”, säger Anna Beck.

Hade du själv en tanke på att bli förbundskapten efter din aktiva karriär?

”Jag hade ju tanken att jag skulle fortsätta inom parasport och cykel; har tänkt att jag vill vara kvar i någon roll i organisationen. Jag ville förmedla att kan jag kan så kan många andra…men förbundskapten såg jag inte riktigt komma.”

När Anna Beck och Henrik Marvig slutar är det bara tandemparet Louise Jannering och Catrin Nilsson kvar från årets landslag.

”Vi har en utmaning i rekryteringen, även om vi har fått en del förfrågningar. Får vi bara fram någon av dem så det blir flera. Vi behöver få folk att veta att vi finns. Det blir viktigt att vi syns så vi kan växa både på bredden och höjden. Sedan är det ett par steg att ta, man måste hålla en viss nivå och sedan bli klassificerad på tävling.”

Anna påpekar att hon vill jobba vidare på den inslagna vägen.

”Vi har haft så väldigt bra ledare, som vi ska värna om – erfarenhet och kunnighet. Men man måste också kunna ha roligt när man är ute och reser tillsammans. Och roligt är just något som vi verkigen har haft under den här resan. Ett riktigt bra gäng.”

Michael Lindgren, som 2008 också blev förbundskapten, efter en tid som aktiv cyklist kan bara instämma i det senare.

”Den här konstellationen känns perfekt för vår framtidssatsning. Vi vill bibehålla allt som har varit bra och framgångsrikt samtidigt som vi vill utveckla ett nytt starkt landslag”, säger Michael Lindgren.

Svenska Cykelförbundets generalsekreterare Leif Karlsson säger så här om den nya lösningen:

”Vi får vår mest erfarna paracyklist och en av paraidrottens största profiler att fortsätta vara verksam i en viktig roll. Det är bra för paraidrotten och i synnerhet då cykelsporten. Hon går in med stor kompetens och en förkunskap i både rollen och relationer med både oss på SCF och Sveriges paralymiska kommitté", säger Leif Karlsson.

Text: Tomas Larsson/SCF
Foto: Sveriges Paralympiska Kommitté och Svenska Cykelförbundet

(Allt är fritt för publicering för redaktionellt bruk, viktigt att ange rätt fotocred, se bildtexter.)

För vidare kommentarer eller intervju: mejla Anna.Beck@scf.se eller SCF:s kommunikatör på  Tomas.Larsson@scf.se så återkopplar vi så fort vi kan!