Ny statistik från DIK visar på stor brist på teckenspråkstolkar

Regionerna är skyldiga att erbjuda tolkservice i vardagslivet till den som är döv, dövblind eller hörselskadad. Det kan handla om alltifrån vårdbesök och myndighetskontakter till föräldramöten, fritidsaktiviteter eller begravningar. Enligt statistik som DIK samlat in från regionernas tolkcentraler kunde fler än 4 500 uppdrag inte tillsättas under 2023 på grund av att det saknas tolkar. På riksnivå innebär det att cirka 4 procent av de uppdrag som beställts har ställts in på grund av tolkbrist.

– Tolkanvändare stod utan tolk vid fler än 4 500 tillfällen förra året. Det är ett anmärkningsvärt underbetyg för samhället. Tolktjänsten är kraftigt underfinansierad och eftersom ansvaret är splittrat mellan olika aktörer finns det stora skillnader runt om i landet. För att vända utvecklingen kräver DIK att statsbidraget till regionerna för vardagstolkning ska höjas och att huvudmannaskapet ska läggas hos staten så att tolktjänsten blir sammanhållen och likvärdig, säger Anna Troberg, ordförande i DIK.

Stora regionala skillnader

Statistiken som DIK samlat in från tolkcentralerna visar samtidigt att det finns stora regionala skillnader, där vissa regioner har en brist på endast 1 procent (Gävleborg och Halland) medan andra inte har kunnat tillsätta en tolk till nästan 8 procent av beställningarna (Västra Götaland). Statistik från utbildningarna visar också att endast 23 teckenspråks- och dövblindtolkar och 15 skrivtolkar examinerades under 2023. Då antalet studenter är få samtidigt som pensionsavgångar väntas är risken stor att bristen kommer att förvärras.

Bristen på tolkar och resurser påverkar också arbetsmiljön. Enligt en enkät bland DIK:s medlemmar upplever 75 procent av teckenspråkstolkarna att kraven i arbetet har ökat över tid. Många upplever en press att hinna med så många uppdrag som möjligt, att ta uppdrag som inte matchar ens kompetens och att det inte finns tid att förbereda sig inför och återhämta sig efter uppdrag. Så många som 43 procent av de tolkar som svarat på enkäten funderar på att byta yrke och det vanligaste skälet är dåliga villkor och löner.

– Läget för tolktjänsten är akut. Många av oss teckenspråkstolkar vänder ut och in på oss själva för att täcka upp för resursbristen och många väljer att lämna yrket. För att fler ska söka sig till yrket och välja att stanna kvar måste arbetsmiljön och lönerna förbättras. Annars är risken stor att ännu fler människor kommer att stå utan tolk när de ska opereras, få avgörande information om sig själva eller sina barn, eller gå på en jobbintervju, säger Louise Bäckström, teckenspråks- och dövblindtolk.

Utvald statistik från DIK:s undersökningar

Tolkbristen i regionerna: 

• Av de 112 917 uppdrag som beställts under 2023 har 4 526 stycken inte kunnat tillsättas på grund av brist på tolk. Det motsvarar 4 procent av alla beställda uppdrag. 

• Det finns stora variationer mellan regionerna. Den högsta bristen finns i Västra Götaland (7,9 %) och den lägsta i Gävleborg (0,9 %). 

• Totalt har 84 146 tolkuppdrag och 200 851 tolktimmar genomförts under 2023. 

Not: 20 av landets 21 tolkcentraler har bidragit med statistik över tolkuppdragen under 2023. Siffror saknas för tolkcentralen i region Jämtland/Härjedalen. Alla tolkmetoder ingår i statistiken, dvs teckenspråkstolkning som utgör den största andelen, samt dövblindtolkning och skrivtolkning eller TSS-tolkning. 

Se detaljerad statistik för regionerna och utbildningarna här 

Antal som påbörjat och examinerats från utbildningarna: 

• Antal som examinerats inom utbildningarna under 2023:
  -Teckenspråks- och dövblindtolkning: 23
  -Skrivtolkning: 15 

• Antal som påbörjat utbildningarna under 2024:
  -Teckenspråks- och dövblindtolkning: 34
  -Skrivtolkning: 14 

• Genomströmningen på utbildningarna i teckenspråks- och dövblindtolkning ligger i snitt på 42 procent. Det innebär att ca 14 av de 34 studenter som påbörjat utbildningen under 2024 beräknas fullfölja den.  

Not: Samtliga lärosäten som har utbildningar inom området har bidragit med statistik, dvs Stockholms universitet, Västanviks folkhögskola, Fellingsbro folkhögskola och Södertörns folkhögskola. 

Arbetsmiljö och arbetsvillkor: 

• 75 procent av teckenspråks- och dövblindtolkarna upplever att kraven i arbetet har ökat över tid.  

• 43 procent av teckenspråks- och dövblindtolkarna har under de senaste två åren bytt eller funderat på att byta yrke. Det vanligaste skälet är dåliga villkor och löner. 

• Genomsnittslönen för en utbildad teckenspråks- och dövblindtolk är 34 900 kronor. Snittlönen är så låg att utbildningen, som är 3–4 år lång, inte betalar sig ekonomiskt. 

Not: Siffrorna är hämtade från DIK:s rapport ” Språkbransch i förändring” som släpptes i september 2024 och som baseras på en enkät som genomfördes under våren 2024. 

DIK kräver: 

DIK ställer fyra krav för att tolkarna ska få bättre villkor så att fler söker sig till yrket och väljer att stanna kvar. I slutändan är det också en fråga om demokrati att alla tolkanvändare får den vardagstolkning de har rätt till. 

1. Att statsbidraget till regionerna för tolktjänst till vardagstolkning höjs kraftigt. 

2. Att huvudmannaskapet läggs hos staten så att tolktjänsten blir sammanhållen och likvärdig.  

3. Högre krav på kollektivavtal, arbetsvillkor, förberedelsetid och kompetensutveckling i offentlig upphandling av tolktjänster. 

4. Mer resurser till grundutbildning och fortbildning så att utbildningarna kan stärkas på både universitet och folkhögskolor.   

 Läs mer