Naturtoppmötet i Colombia ett vägskäl för naturen

– FN-mötet om biologisk mångfald i Colombia kan bli ett vägskäl för naturen. På förra mötet enades världens länder om en konkret räddningsplan för den biologiska mångfalden, och nu är det dags att den blir verklighet. Arbetet att rädda arter och dess livsmiljöer går alldeles för långsamt, och till och med åt fel håll. Naturkrisen blir allt värre, säger Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen.

Världens länder samlas nu i Cali, Colombia för det sextonde FN-mötet om biologisk mångfald (COP 16 -det 16:e partsmötet under konventionen för biologisk mångfald), som hålls vartannat år. Mötet pågår mellan den 21 oktober och 1 november. Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén kommer tillsammans med sakkunnige Jörgen Sundin delta på mötet från den 26 oktober och kan ge löpande aktuella rapporter till media. Även pressekreterare Petra Holgersson är på plats.

– Vi förväntar oss att Sverige och EU tar sitt ansvar och driver på för beslut om att minska trycket på naturen. Detta är en fråga som engagerar allt fler. Vi har exempelvis märkt att allt fler företag som är beroende av naturresurser analyserar sina värdekedjor och inser att naturkrisen påverkar deras affärer, samtidigt som det politiska ansvarstagandet släpar efter, säger Karin Lexén.

Sveriges nuvarande regering har under de senaste åren försökt stoppa både EU:s naturrestaureringslag och avskogningsförordning och har motarbetat andra initiativ som också syftar till att bevara och öka den biologiska mångfalden i Europas skogar. Sverige är också ett av de länder som inte lämnat in en handlingsplan för det nationella arbetet inom konventionen.

–Vi anser att regeringen behöver ompröva sin politik på hemmaplan och driva på för att hindra förlusten av biologisk mångfald på naturtoppmötet. Naturkrisen drabbar inte bara naturen utan också flöden av varor och världsekonomin, säger Karin Lexén.

Naturskyddsföreningens ståndpunkter inför naturtoppmötet COP16 i Colombia:

• Arbetet med att implementera det globala ramverket går för långsamt. Trots tydliga åtaganden har bara en bråkdel av världens länder levererat handlingsplaner och strategier för att nå målen. Sverige är att av de länder som inte levererat.

• Ekonomiskt starka länder måste vara med och betala för att motverka och hantera konsekvenserna av dessa länders konsumtion på ekosystemen i låginkomstländer. En knäckfråga kommer, precis som i klimatförhandlingarna, att vara att mobilisera tillräckliga resurser, både ekonomiskt och kapacitetsmässigt, för att stötta det globala arbetet för att vända naturkrisen.  

• Toppmötet behöver färdigställa ramverket för övervakning och rapportering, så att det på ett transparent sätt går att följa utvecklingen mot de mål som världens länder enades om i Montreal. 

• Länderna behöver fatta beslut om en ny strategi och åtgärder för att föra in biologisk mångfald i finansbranschen, skogs- och jordbruk och i alla andra branscher. Naturen är grunden för vår välfärd och vår ekonomi, och måste också värderas högre när beslut fattas i samhället.                    
• COP16 behöver stärka kopplingarna mellan arbetet under relevanta konventioner så att klimat- och naturpolitiken går hand i hand. Det finns många potentiella synergier mellan klimatarbetet och arbetet med biologisk mångfald, och det är viktigt att dessa kan utnyttjas bättre. 

• För att nå ramverkets ambitioner behöver det säkerställas att urfolk och lokalsamhällens rättigheter respekteras och att deras traditionella kunskap och förvaltning av naturområden i större utsträckning erkänns som en tillgång i arbetet med att bevara biologisk mångfald.