Utredning om insemination med egna spermier är klar

– Vi har inte kunnat hitta några uppgifter, vare sig i våra arkiv eller i intervjuer med medarbetare, som ger klarhet kring hur många fall läkaren använde sig själv som donator. Hur många halvsyskon det finns är en viktig fråga för de drabbade och jag beklagar verkligen att utredningen inte kan besvara den frågan, säger Pia Näsvall, hälso- och sjukvårdsdirektör.

Vid tidpunkten saknades lagstiftning som reglerade förfarandet med insemination, men de flesta kvinnoklinikerna i Sverige arbetade ändå mer eller mindre på samma sätt. Nationell praxis var att paret inte skulle känna till donatorns identitet och donatorn skulle inte känna till parets identitet. När läkaren donerade sina egna könsceller kände han till parets identitet, vilket var i strid med praxis.  Inseminationsverksamheten sparade inte tillförlitlig statistik över antal genomförda inseminationer, antal graviditeter eller antal donatorer. Genomförda intervjuer har inte kunnat ge svar på frågan om hur många barn som kan vara berörda.

Inseminationsverksamheten var starkt kopplad till den ansvariga läkaren som också var den enda som träffade donatorerna. Det var en strukturell brist att verksamheten drevs av en person utan att andra vid kliniken hade insyn.

Kvinnorna kände inte till att det var läkarens egna könsceller som användes vid inseminationen. Det var inte olagligt på den tiden, men däremot var det omoraliskt och oetiskt. Region Norrbotten kommer att gå vidare med anmälan av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal till IVO. Region Norrbotten menar att läkaren har visat prov på olämplighet vid utövandet av sitt uppdrag som behandlande läkare genom att inseminera sina patienter med egna könsceller.

– Den berörda läkaren i fråga är gammal och har inte utövat läkaryrket på många år. Om legitimationen dras tillbaka är det mest en formalitet, men för oss är det ändå viktigt att få det här prövat, säger Pia Näsvall.

Det här skedde på 70- och 80-talet då synen på insemination var en annan. Därför har många av föräldrarna antingen hållit det helt hemligt eller bara berättat för enstaka närstående. Föräldrarna beskriver en stark barnlängtan och att de har försökt bli gravida i flera år. Alla intervjuade känner en tacksamhet för sina barn. Hur föräldrarna idag ser på att läkaren använt sina egna spermier skiljer sig åt. Några tycker att det känns ohederligt, men för andra har det spelat mindre roll.

Barnens reaktioner har varit starka och flera beskriver att vetskapen om att de kommit till genom insemination har inneburit en identitetskris.

–  Många känner ett obehag inför hur inseminationen har gått till. Det finns en oro för att ens egna barn skulle kunna inleda en relation med en halvkusin utan att veta om det.

Region Norrbotten anser inte att det finns någon risk för att händelsen skulle kunna inträffa igen, eftersom hälso- och sjukvården idag regleras av lagar och föreskrifter i en betydligt större omfattning än på 70- och 80-talet. Lagen om insemination reglerar dagens inseminationsverksamheter samt ger barnen rättighet att veta vem som är donator.

Region Norrbotten har uppmärksammat att det i dagsläget saknas ett nationellt register över könscellsdonatorer, vilket innebär att en donator skulle kunna ge upphov till många barn genom att vara verksam hos flera olika vårdgivare. En skrivelse kommer att upprättas till Socialstyrelsen för att bidra till deras utredning av förutsättningarna för ett nationellt register.