Rymdglädje, rymdnytta och stolthet när stafettpinnen lämnas vidare

”Förståelsen för rymden och rymdnyttan har ökat kraftigt – och det gör mig stolt!”

Så sammanfattar Anna Rathsman sina sex år som generaldirektör för Rymdstyrelsen. Om bara några veckor kliver hon av uppdraget för att bland annat ge mer utrymme åt det som från början var tänkt som en möjlig karriär. Men först ser hon tillbaka på sin tid på Rymdstyrelsen, som hon menar har varit en av de bästa perioderna i livet. Inte minst eftersom Sverige tagit stora kliv fram som en rymdnation att räkna med.

– En av de största milstolparna är förstås Marcus Wandts rymdresa, där Rymdstyrelsen var en stor del i att den blev av. Att vi inom ett år lyckades gå från nationellt beslut till uppskjutning, det är unikt för Sverige. Många kollegor runtom i världen frågar mig fortfarande hur vi lyckades få till ett sådant engagemang, säger hon.

Marcus Wandts resa har inte bara satt Sverige på kartan i en internationell kontext, det har också inspirerat många unga till att våga drömma om en framtid inom teknik- och rymdsektorn. Något som Anna Rathsman menar är en särskilt fin fjäder i hatten.

– Rymdverksamhet glöms lätt bort, vilket är en utmaning. Men samtidigt kan rymden vara en dörröppnare för fler unga att vilja läsa teknikämnen. Det går inte att sammanfatta min tid på Rymdstyrelsen utan att se tillbaka på hur Marcus, som första projektastronaut, har bidragit till det.

Att Sverige, trots sin storlek, lyckats driva igenom projekt som gjort stora avtryck verkar löpa likt en röd tråd när Anna Rathsman tar oss med längs med åren som gått. Nära till hands är den svenska forskningssatelliten Mats, vars grundplattform också har använts i det ESA-finansierade projektet Arctic Weather Satellite som sändes upp tidigare i år.

– Mats är en föregångare för en ny typ av konstellation av klimatsatteliter, som dessutom kommer vara till hjälp för att möta klimatförändringarna. I den utvecklingen har Sverige haft ledartröjan och banat väg, något som är ovanligt för en liten nation med begränsade medel.

När Anna Rathsman pratar om Sveriges roll inom rymdsektorn gör hon det med självklarhet. Det är nästan så man kan tro att hennes karriär från start har stått skriven i stjärnorna. Men så var det absolut inte, snarare tvärtom.

– Jag ville hålla på med musik och var fast besluten att inte studera till ingenjör. Men efter att ha spelat i en orkester på KTH fick jag upp ögonen för de tekniska ämnena och kunde till slut inte värja mig för hur kul det är.

Efter avslutade studier på KTH och med en ingenjörsutbildning i handen tog karriären snabbt fart på Rymdbolaget, numera Swedish Space Corporation. Där fick hon också sin stora aha-upplevelse.

– Vi jobbade med utvecklingen av forskningssatelliten Freja som sändes upp 1992. Och jag kommer så väl ihåg hur jag gick runt i korridorerna och tänkte ”Wow, vilka samtal det pågår här!”. Det var verkligen då jag förstod hur utvecklande och kreativt detta arbete är.

Sedan dess har rollerna kopplade till rymden avlöst varandra, förutom en mindre avstickare till Ericsson som chef för systemutveckling av radiodelarna för 3G-basstationer. En roll som särskilt sticker ut, och där Anna Rathsmans erfarenhet och kompetens skiner igenom med full kraft, är hennes ordförandeskap för den europeiska rymdorganisationen ESA. Dessutom som första kvinna att axla ansvaret.

– Ett av mina första uppdrag var att tillsätta en ny generaldirektör för ESA. Det var en tuff process och mycket hårt arbete. Det var flera ministrar och olika politiska åsikter att parera. Men för mig var det viktigt att det inte handlade om vilket land personen kom ifrån, utan att personen hade rätt kompetens för att faktiskt klara av arbetet.

Framåt menar hon att det gemensamma arbetet inom ESA är av stor vikt, framför allt i en allt oroligare omvärld. Men för att fortsätta det hittills framgångsrika samarbetet behöver Sverige bli bättre på att lyfta fram den kompetens som finns i landet och hur den kan bidra till rymdnytta. Inte alltid den lättaste uppgiften givet begränsade medel och att rymden inte ses som en viktig fråga från politiskt håll.

– Även fast vi fått mer statliga resurser för rymdverksamhet har andra länder satsat desto mer, vilket riskerar påverka vår konkurrenskraft. Detta trots att vi har oerhört duktiga forskare, teknikföretag i framkant och flera startups som är på god väg att bli framgångsrika.

En anledning till att andra länder har prioriterat sin rymdverksamhet i större utsträckning än Sverige har gjort, tror Anna Rathsman i viss mån beror på att frågan här saknar sprängkraft.

– Inom den svenska politiken är rymden ofta ett sådant område som de allra flesta anser är viktigt. Och det är i grunden positivt, men det innebär också att det aldrig blir någon riktig stridsfråga. Risken är då att vi inte får någon tydlig riktning i vår strategi, medan andra länder ställer sig på barrikaderna och säger vad de vill åstadkomma med rymden.

Samtidigt menar hon att Sverige befinner sig i ett läge där det finns möjlighet att positionerna sig på ett sätt som få andra länder kan. Detta tack vara rymdbasen Esrange utanför Kiruna, varifrån det snart kommer vara möjligt att även sända upp satelliter.

– Då har vi hela cykeln. Vi har kompetensen att både bygga satelliter och skjuta upp dem. Vi har också ett stort nätverk av antenner som gör det möjligt att ladda ner stora mängder data, som dessutom kan omsättas av alla kompetenta forskare vi har här. Det är något att som nation vara stolt över och förvalta.

När Anna Rathsman snart lämnar över stafettpinnen gör hon det vid gott mod och med övertygelsen om att Ella Carlsson är rätt person för jobbet.

– Jag är helt övertygad om att hennes kompetens kommer passa som handen i handsken. Jobbet kräver att man är modig och, i vissa lägen, vågar sticka ut hakan för att få till de förändringar man tror på.

För henne själv väntar uppdrag inom Stockholms universitets styrelse och som ordförande för det statliga aktiebolaget EISCAT. Planen är också att ägna mer tid åt den musikaliska trio där hon spelar altfiol. Och förstås, det stora intresset: hästarna.

– Jag har ridit de senaste 40 åren – minst! Två stora halvblod har jag tillsammans med en god vän. Som jag brukar säga så ska de vara stora men snälla som labradorer, och mysiga att rida på ute i skogen, vilket dessa är, avslutar Anna Rathsman.

Fem snabba med Anna Rathsman

• Bästa science fiction-upplevelsen? Kompositören John Williams välkända Star Wars-intro. Väldigt välgjort!
• Bästa rymdhändelsen? Att man skapade den internationella rymdstationen, ISS. Det är det ultimata samarbetsprojektet.
• Vad tänker du på när du inte tänker på rymden? På mina två barn och min man, som också arbetar med rymden.
• Förutom månen, vart går drömresmålet? Nästa resmål går till Borneo – och det ser jag som ett äventyr!
• Har du någonsin befunnit dig i tyngdlöshet? Det skulle vara en sekund i fritt fall, men närmare än så har jag inte varit.