Uppsala stift år 2051

Enligt prognosen kommer Svenska kyrkans medlemmar i Uppsala stift gå från att omfatta mer än varannan till var tredje person i stiftet, från 53 procent till drygt 35 procent av befolkningen i området. 

-Det är naturligtvis bekymmersamt att medlemstalen går ner och hur det påverkar ekonomin. Detta kräver handlingskraft, säger Eva Christina Nilson som är direktor för Uppsala stift.  
-Samtidigt vet vi att kyrkor runt om i världen spelar stor roll för människor och i samhället även om kyrkorna är numerärt små, fortsätter hon. 

Sett till enskilda församlingar och pastorat kommer den prognostiserade utvecklingen att påverka deras ekonomi, som redan nu är ansträngd på vissa håll. 
Sannolikt kommer den lokala demokratin, församlingars styrelser, få större utmaningar att engagera förtroendevalda och kontakten med människor i stort kommer att minska.  

Precis som kyrkokansliets utredning poängterar - att analysen inte är konstant över tid och att det kan ske samhällsförändringar eller en ökad tro i samhället som förändrar prognosen i en mer positiv eller mindre negativ utveckling - så vill heller inte Uppsala stift se dystert på framtiden.  
 
- När jag tar del av prognosen kan jag faktiskt känna en viss lättnad. Nu vet vi vad vi har att jobba med. Nu ser vi alla att det är dags att kavla upp ärmarna och ta nya tag. Jag tror att detta kan föra oss närmare Gud och varandra, säger biskop Karin Johannesson. 

Stiftsorganisationen ser att det trots prognosen finns anledning att se hoppfullt på framtiden. Stiftet har till exempel börjat skapa möjligheter för församlingar och pastorat att dela på tjänster inom stödverksamheten med hjälp av stiftskansliets servicebyrå. Om man inte har råd med heltidstjänster framöver kan man dela tjänster med sina grannar. Förhoppningsvis kan stiftet hitta fler liknande samverkansvinster framöver.  
 
- När jag föddes 1970 var ungefär 95 % av befolkningen med i Svenska kyrkan. När jag går i pension som biskop, 2039, är kanske 42% av befolkningen i Uppsala stift medlemmar i Svenska kyrkan. Det känns som en underdrift att säga att vi lever i en brytningstid. Vi är med om något mycket dramatiskt. Det har kyrkan också varit tidigare. Jag känner en stor samhörighet med dem som levde på 1500-talet. Flera av dem trodde att kyrkan då skulle gå under. Idag beskriver vi ofta 1500-talet som en guldålder för kyrkan. Det ger perspektiv, säger biskop Karin Johannesson.