Så fungerar yrkesverksamma lärare i utbildningen av lärare

– Det är viktigt att överbrygga glappet mellan vetenskap och vad som fungerar i undervisningspraktiken. Det får inte vara en dualistisk syn vilket det ofta blir i debatten om lärarutbildningen, säger han.

Sedan några år tillbaka arbetar ett antal adjungerade adjunkter vid Örebro universitet. 2019 var det 17 lärare som hade förenade tjänster mellan universitet och skola. De är färre idag, men Björn Tolgfors har i sin uppföljande studie fokuserat på en av lärarnas berättelse om sina erfarenheter och satt den i ett större sammanhang.

Utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet står det i skollagen. Björn Tolgfors beskriver i sin artikel  hur ett ”tredje rum” skapas i praktiken där både forskningsbaserade och erfarenhetsbaserade kunskaper utvecklas i samverkan mellan olika aktörer inom lärarutbildningen och i skolan.

– Min artikel visar hur en adjungerad adjunkt bidrar till att överbrygga glappet mellan vetenskapligt ”know-why” och praktiskt ”know-how” och jag skriver om konsekvenserna av överbryggandet, säger Björn Tolgfors.

Adjungerade adjunkter med sina dubbla anställningar i skola och på universitet transporterar kunskap och forskningsresultat från universitetet till skolan. Det blir som en fortlöpande fortbildning för läraren, till förmån för elevernas lärande. I andra riktningen, från skolan till universitetet, tar den adjungerade adjunkten med sig relevanta frågeställningar om vad som behöver beforskas och aktuell erfarenhet av vad som fungerar i undervisningspraktiken, till förmån för lärarstudenternas lärande.

Studien kan även relateras till debatten om den pågående statliga utredningen om lärarutbildningen, Ämneskunskaper och lärarskicklighet – en reformerad lärarutbildning (SOU2024:81), till vilken Örebro universitet nyligen lämnat in ett remissvar.

– I utredningen betonas till exempel kognitionsvetenskap som vetenskaplig grund (know-why), säger han.

När ett visst vetenskapligt perspektiv får företräde riskerar andra perspektiv, som av många uppfattas som grundläggande i utbildningen att skjutas undan. I remissvaret från Örebro universitet ifrågasätts exempelvis att bildningsperspektivet, skolans demokratiuppdrag och allmändidaktik inte längre tycks ses som avgörande för blivande lärare.

– I ämnet idrott och hälsa är det till exempel mer relevant med ett sociokulturellt perspektiv på lärande, olika sätt att se på kroppsligt lärande och ett hållbarhetsperspektiv, vilket blir tydligt i min artikel, säger Björn Tolgfors.

Han anser också att den statliga utredningen till viss del styr vilka undervisningsmetoder (know-how) som ska användas inom skolan, vilket kan uppfattas som en inskränkning av lärarutbildningens autonomi.

– Lärare med didaktisk förståelse kan själva göra val av undervisningsmetoder utifrån olika sätt att se på lärande.

I utredningen tycks pendeln ha slagit över mot att lärarutbildningen betraktas mer som en professionsutbildning än som en akademisk utbildning. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Det krävs närhet mellan universitet och skola för att skapa det så kallade tredje rummet som för samman know-how och know-why, menar Björn Tolgfors:

– Utredningen förvarnar om en kraftigt reducerad lärarutbildning. Om det får som följd att lärarutbildningen sker på färre lärosäten så kommer även utbytet av kunskap ske på färre orter.

En slutsats i artikeln är att de som ansvarar för lärarutbildningar borde skapa förutsättningar för utveckling av det tredje rummet, genom främjande av praktiknära forskning, samverkan kring verksamhetsförlagd utbildning och lärare med förenade tjänster.