Välkomna fler friluftsutövare i kollektivtrafiken!

När kollektivtrafikbranschen den 15 maj samlas för sin årliga Kollektivtrafikdag står ekonomin högt upp på agendan. Efter coronapandemin har många vant sig vid att jobba på distans några dagar i veckan och kollektivtrafikens marknadsandel i landet har minskat. I fjol var bara 27 procent av alla resor kollektiva, fyra procentenheter lägre än föregående år enligt Svensk Kollektivtrafik. 

Minskat resande i kollektivtrafiken betyder lägre biljettintäkter och måste kompenseras med högre priser, sämre turtäthet eller borttagna linjer för buss och pendeltåg. Dessutom drabbas folkhälsan, eftersom det är hälsofrämjande vardagsmotion att gå till bussen eller cykla till tåget. Men inte nog med det, även klimatutsläppen ökar eftersom hela 95 procent av bussarna i kollektivtrafik går på förnybara bränslen och nästan alla tåg drivs med fossilfri el medan de flesta bilar fortsatt är fossildrivna.

En potential till vändning finns i fritidsresorna som idag till absolut övervägande del sker med egen bil. Det har vissa kollektivtrafikaktörer redan insett och adresserat, med Skånetrafiken som ett positivt exempel. De har utrett kollektivtrafiken till populära fritidsområden och snabbt kunnat ta marknadsandelar från bilen, vilket förutom ökade intäkter och minskade utsläpp också ger en trevligare upplevelse för besökarna som inte behöver bekymra sig om att hitta parkeringsplats eller skjutsa ungarna till aktiviteter.
Genom att anpassa kollektivtrafiken så att den välkomnar alla som vill ta bussen eller tåget till träningen, lägret och skidåkningen kan biljettintäkterna öka. Andelen fritidsresor inom kollektivtrafiken i Sverige har ökat rejält de senaste åren men det finns mycket kvar att göra!

– I dag saknas ofta kollektivtrafik som möjliggör friluftsliv och idrott efter skol- och arbetstid. Vi vet att tillgängligheten och närheten är avgörande faktorer för att människor ska kunna ta sig ut. Genom att anpassa trafiken bättre kan vi både minska utsläppen och sänka trösklarna för att fler ska kunna delta i föreningslivet. För oss är det en fråga om folkhälsa, säger Josefine Åhrman, generalsekreterare för Svenskt Friluftsliv.

Svenska frilufts- och idrottsorganisationer har tillsammans över fem miljoner medlemmar, som vill resa hållbart till och från idrottsplatsen, scoutstugan, naturreservatet eller något annat mål som inte täcks av vardagens kollektivtrafikmönster. Men i dag planeras svensk kollektivtrafik främst utifrån de platser och tider som gäller för arbetsplatser, skolor och serviceinrättningar. Det gör att det ofta saknas en buss som passar till fotbollsträningen och att det är svårt att åka kollektivt hem från kanotklubben. En mer tillgänglig kollektivtrafik skulle också öka möjligheten för fler att vara med.

Vi i idrotts- och friluftsrörelsen har därför tagit fram tio konkreta förslag till kollektivtrafiken:

1. Planera kollektivtrafiken utifrån fritidsaktiviteter. Ta tillsammans med frilufts- och idrottsrörelsen fram kunskapsunderlag om hur fritidsresandet i er region ser ut, inklusive variationerna mellan veckans dagar och årets månader. Säkerställ att även parasportens resmönster synliggörs med behov av tillgänglighet, färdtjänstsamverkan och assistans.
2. Sätt mål för hur marknadsandelen för fritidsresande ska öka. Prioritera fritidsresandet och anta tydliga mål i regionens trafikförsörjningsprogram för hur andelen fritidsresande ska öka. Sätt mål för 2030 och 2040 inklusive mätbara mål för tillgängligt fritidsresande för personer med funktionsnedsättning
3. Skippa app-kravet och välkomna ovana resenärer. För att locka den ovana resenären behöver det vara enkelt att förstå och betala biljetten ombord – utan att behöva ladda ner ännu en app. Detta är särskilt viktigt för personer med kognitiva funktionsnedsättningar, äldre eller dem med språkbarriärer.
4. Namnge hållplatser efter idrottsplatser/friluftsplatser. Den som inte är van att ta bussen kan tycka att det är svårt att hitta rätt busshållplats. Om den heter likadant som idrottsplatsen eller friluftsområdet blir det enklare.
5. Välkomna idrotts- och friluftsmaterial. Duplantis stavhoppsstavar kanske får svårt att rymmas, men mycket annan utrustning för frilufts- och idrottsaktiviteter bör kunna tas med i kollektivtrafiken. Tänk även på de specifika behov som paraidrottare har med exempelvis rullstol, sit-ski eller andra hjälpmedel.
6. Samordna med cykel. Många friluftsområden ligger en bit ifrån en rimlig hållplats – till exempel svampskogen, badsjön eller föreningsstugan. Då behöver cykeln kunna tas med ombord på bussen och pendeltåget eller att det finns tillgång till cyklar och högkvalitativa cykelparkeringar vid hållplatsen.
7. Anpassa närtrafiken för idrotten och friluftslivet. Dit bussen eller tåget inte går finns det ofta anropsstyrd trafik eller närtrafik som behöver förbeställas. Öppna upp den även för fritidsresandet och gör den enklare att boka. Utöka närtrafiken med tillgängliga fordon och ledsagarservice så att alla kan använda den.
8. Släpp tidtabellerna tidigare så vi kan planera cuper och läger. När vi planerar evenemang görs det med lång framförhållning och då behöver busstidtabellen finnas på plats tidigare än någon månad i förväg som är standard i dag.
9. Utnyttja de stora evenemangen. Vid större idrottsevenemang är det särskilt olyckligt att behöva vara hänvisad till bilen – parkeringsplatserna blir fulla, trängseln stor och helhetsupplevelsen dålig. Här kan ett ökat kollektivtrafikresande vara med och skapa goda vanor.
10. Slutligen: Ta samtalet. Frilufts- och idrottsrörelsen är välorganiserad, lätt att hitta och vi är experter på var det finns outnyttjad potential till ökat kollektivt resande. Hör av er!

Genom dessa råd kan den svenska regionala kollektivtrafiken locka nya resenärer som ökar intäkterna, förbättrar folkhälsan och minskar transportsektorns klimatutsläpp. Det handlar också om jämlikhet. Ett samhälle där alla kan delta i idrott och friluftsliv – oavsett förutsättningar – är ett starkare samhälle.

Josefine Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv
Anna Iwarsson, ordförande Riksidrottsförbundet
Maria Ros-Hjelm, generalsekreterare Svenska Turistföreningen
Kristina Ljungros, generalsekreterare Friluftsfrämjandet
Åsa Llinares Norlin, ordförande Parasport Sverige
Mattias Goldmann, grundare, 2030-sekretariatet