Få djurfabriker kontrollerade förra året – men huvudproblemet är ett systemfel

Förra året gjorde länsstyrelsen 2 501 rutinkontroller på anläggningar med livsmedelsproducerande djur. Anledningen till att länsstyrelsen inte når målsättningen med andelen kontroller är framför allt lägre bemanning och högre arbetsbelastning. Det konstaterar Jordbruksverket i sin färska nationella djurskyddsrapport.

Av de 2501 kontrollerna skedde en majoritet på anläggningar med nötdjur som föds upp för mjölk- och/eller köttproduktion. Den vanligaste bristen var att djuren var gödselförorenade, men även att de fick för lite mat eller för dåligt foder. En anledning anses vara att många stallar är gamla och att priserna ökat på bland annat strö och spannmål.

Endast 26 kontroller av företag med kycklinguppfödning kontrollerades, även om kycklingproduktionen med cirka 110 miljoner slaktade individer årligen står för den absoluta majoriteten av de djur som föds upp i Sverige. Men fler kontroller – och i förlängningen fler uppmärksammade brister – hade sannolikt inte gjort stor skillnad för djuren.

– Huvudproblemen inom svensk djurhållning beror på ett systemfel. De beror på att vi har tagit oss rätten att stänga in djur i torftiga miljöer, avlat dem till så hög produktion att de blir sjuka, att vi räknar deras värde i pengar och att vi dödar dem. Det resulterar i att det till exempel är helt lagligt att föda upp grupper om tiotusentals sönderavlade kycklingar i trängsel på stora golv inomhus, utan någonting att sysselsätta sig med. Det är lagligt, till och med önskvärt från politiskt håll, att göra levande djur till en industriell verksamhet, säger Malin Gustafsson.

Djurrättsalliansen granskar löpande de kontroller som görs inom kött-, mjölk- och äggindustrin. Ofta dyker frågan upp från följare och allmänhet varför inte länsstyrelsen gör mer.

– Bristerna vid djurskyddskontrollerna, som att djur är smutsiga, hungriga och inte har torra liggplatser, innebär förstås ett extra lidande. Åt det skulle länsstyrelsen kunna göra mer med starkare mandat och resurser. Även när stora brister konstateras så ges ofta många chanser till bättring och ibland kan förelägganden utfärdas återkommande under flera år utan att det faktiskt händer något, säger Malin Gustafsson.

Det kan till exempel stå som det gör i ett föreläggande med vite som utfärdades till en gård i norra Sverige som föder upp nötdjur för köttproduktion. Länsstyrelsen fann att djuren var kraftigt gödselförorenade och att det saknades torra och rena liggplatser. De skriver:
“Fem av bristerna har varit ständigt återkommande i din djurhållning och har konstaterats vid tidigare djurskyddskontroll 2023, 2024 (...). Länsstyrelsen har även tidigare förelagt dig att åtgärda bristerna (...)”.

En anledning att djurbönder ges chans efter chans är sannolikt ett av målen i Jordbruksverkets djurskyddsstrategi: att hållning och användning av djur ska utvecklas för ”ökad produktion och konkurrenskraft”. Då kan inte kontrollen vara för hård. Det är också lättare att omhänderta en misskött katt eller hund, än att stänga ner en besättning med kor.

– Jag tänker på alla de djur som finns bakom siffrorna. Alla som är instängda, som är rädda, som har ont. Alla som har spring i benen och blir tokiga av att inte få utlopp för det. Mot de grundläggande problemen kan inte länsstyrelsen agera, där krävs en systemförändring, driven av medborgare och konsumenter. Den kan verka långt bort men den är inte omöjlig. Vi kan alla lägga grunden för den genom att bojkotta djurprodukter och välja veganskt, säger Malin Gustafsson.