KRÖNIKA: ”Klimatpolitiken kan inte vara beroende av vädret”

I Sverige har vi sedan drygt 100 år tillbaka unik kunskap om tillståndet i den svenska skogen, genom SLU Riksskogstaxeringen som inventerat skog och mark i hela landet sedan 1923.

Nyligen publicerades statistik baserat på de inventeringar som genomförts under perioden 2020–2024. Statistiken visar att tillväxten i den svenska skogen vänt uppåt igen. Efter flera år av sjunkande siffror syns nu en tydlig återhämtning – särskilt i norra Norrland där både tillväxten och den stående volymen ökar.

Det är just vädret som ligger bakom att tillväxten ökat jämfört med den förra mätperioden. Den förra mätperioden innefattade bland annat sommaren 2018. Den sommar som vintertrötta svenskar fortfarande drömmer om och skogsägare och lantbrukare minns med fasa. Förutom att den torra och varma sommaren ledde till omfattande skogsbränder i delar av vårt land, ledde den till att träden växte dåligt och äldre skog blev mottaglig för efterföljande barkborreangrepp.

Så även om vi har anledning att glädja oss över att tillväxten i skogen återigen vänt uppåt så bör vi akta oss för att utforma politik baserat på detta. Under korta tidsperioder har vädret och störningar såsom skadeinsekter stor påverkan.

Något som politiker och myndigheter däremot gärna får ta till sig, och reflektera över, är att tillväxten är högre i produktionsskogarna än i avsatta ytor. Mot denna bakgrund, är det rimligt att vi fortsätter att sätta av så stora ytor?

I en tid då vi behöver ekonomisk tillväxt mer än någonsin krävs en sansad diskussion om hur vi bäst gynnar ekonomisk och biologisk tillväxt, klimatet och allas vår gemensamma miljö.

Ovanstående är utdrag från en kröniketext ursprunligen publicerad av tidningen Näringslivet.