Allvarliga och ofta förekommande trotsiga beteenden under barndom utgör en stor risk att utveckla psykisk ohälsa senare i livet

Det övergripande syftet med avhandlingen har varit att få en djupare insikt i den komplexitet som finns i familjer med barn som uppvisar allvarliga beteendeproblem, samt att få en djupare förståelse för olika riskfaktorer och tillstånd som kan komplicera och minska effekten av ett omfattande föräldrastödsprogram, som getts till föräldrar som har barn med allvarliga trotsbeteenden, så kallat trotssyndrom. Med trotssyndrom menar vi barn som ofta har irritabelt humör, frekventa känslo- och aggressionsutbrott, samt stora svårigheter att följa vuxnas krav och regler.

Vad studierna visade

Studien omfattar föräldrar till 57 barn i åldern 3–8 år med diagnosen trotssyndrom. Familjerna har genom barnpsykiatri (BUP) i Skaraborg deltagit i ett omfattande föräldrastödsprogram ”De otroliga åren”. I den första studien intervjuades mammorna till de 57 barnen. Det som framkom i mammornas beskrivningar var att det fanns en undergrupp av barn som förutom trotsproblematiken också uppvisade allvarliga aggressiva och provokativa beteenden mot sin omgivning. Dessa beteenden fångades inte upp av de standardiserade frågorna i vårt psykiatriska diagnossystem när det gällde trotssyndrom och riskerar därför att inte synliggöras tillräckligt inom hälso- och sjukvård, trots att dessa symptom är en varningssignal för risk att utveckla mer allvarliga beteendeproblem.

I studie 2 utforskades hur föräldrar till barn med trotssyndrom beskrev de svårigheter de mötte i sin familj och i sitt föräldraskap. Studien visade på olika nivåer av komplexitet i dessa familjer. Föräldrar beskrev en psykisk sårbarhet utifrån egna negativa erfarenheter under uppväxten. En stor del av föräldrarna upplevde brist på stöd från sjukvård, socialtjänst, skolpersonal och från det egna sociala nätverket. Föräldrarna beskrev hur det uppstod maktkamper mellan barn och föräldrar och hur starka känslor skapades i samspelet med barnet. Föräldrarna berättade om kaotiska situationer i familjen, där de upplevde en stark hjälplöshet i att inte ha verktyg att kunna hantera situationen. De kände en stress och en skuld över att inte räcka till i sitt föräldraskap och upplevde att de hade få tillfällen till återhämtning.

I den tredje studien undersöktes om det gick att identifiera kombinationer av risk och skyddsfaktor som ledde fram till en förbättring, respektive ingen förbättring eller till och med försämring av beteendeproblematiken hos barnet ett år efter avslutad intervention till familjerna. Studien genererade hypoteser om kombinationer av faktorer som leder till olika utfall. Barnets aggressivitet i kombination med antingen ADHD eller ett svårare temperament, samt psykisk ohälsa eller en låg utbildningsnivå hos föräldrar, ledde till ett sämre resultat och fortsatta beteendeproblem hos barnet ett år efter avslutat föräldrastödsprogram.

Sammanfattningsvis belyser studierna i avhandlingen vikten av att personal inom hälso- och sjukvård gör en ordentlig bedömning av familjesituationen innan man erbjuder olika insatser till föräldrar och barn. Detta skulle kunna leda till en större förståelse och empati för föräldrarnas breda problematik, samt leda till en större flexibilitet och anpassning av interventionerna till familjernas verkliga behov.

Forskningen har utförts med stöd från FoU centrum primär och nära vård i Skaraborg, lokala FoU-rådet i Skaraborg, Skaraborgsinstitutet för forskning och utveckling, samt Forskning och utveckling, Innovation (FoUI), Skaraborgs sjukhus samt i samarbete med psykologiska institutionen i Göteborg.

Britt-Marie Ljungström är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, legitimerad arbetsterapeut, samt specialist i klinisk psykologi och verksam inom Skaraborg psykologmottagningar för föräldraskap och små barn, Regionhälsan.

Britt-Marie Ljungström disputerade den 7 juni vi Göteborgs universitet med avhandlingen.

https://hdl.handle.net/2077/71422

Kontakt:

Britt-Marie Ljungström

britt-marie.ljungstrom@vgregion.se