Malmö brister i sitt minoritetsansvar

Sedan 2010 har Sverige en lag som skyddar nationella minoriteter och deras språk. Det handlar om fem grupper: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska är erkända som nationella minoritetsspråk och ska skyddas och främjas.

Lagen slår fast att det offentliga har ett särskilt ansvar för att ge stöd till de nationella minoriteterna. Det innebär bland annat att äldre personer som tillhör en nationell minoritet ska ha rätt att få äldreomsorg av personal som kan tala deras språk, om kommunen har tillgång till sådan personal.

- Det handlar inte bara om att personalen förstår några ord utan de äldre ska kunna föra meningsfulla samtal på sitt eget språk, flera gånger i veckan. Det är en viktig del av rätten att få behålla sin kulturella identitet även som äldre, säger Marek Lakatos, ersättare i kommunfullmäktige och en av motionärerna.

Malmö är en del av det finska förvaltningsområdet och har därmed ett särskilt ansvar att erbjuda service på finska. Här brister Malmö idag.

- Vi ser att kommunen har tagit vissa steg för att möta behoven hos sverigefinnar, men inte tillräckligt. De andra minoriteterna lämnas ofta helt utanför. Det är inte acceptabelt, säger Nina Jakku, oppositionsråd och motionär.

Medan det ibland står i platsannonser att kunskaper i finska är meriterande, görs det inte mycket för att säkra personal som kan de andra minoritetsspråken. Det saknas också ett aktivt arbete för att stötta äldres kulturella identitet, vilket lagen kräver.

Vänsterpartiet vill se till att Malmö lever upp till lagen fullt ut för alla minoriteter. Alla äldre ska ha rätt till ett tryggt, värdigt och språkmedvetet åldrande. Det är inte bara en skyldighet enligt lagen, det är en fråga om mänskliga rättigheter och om respekt för varje individs historia.