Uppgörelse om globalt plastavtal kan bli verklighet

Trots många och långa timmar av svåra förhandlingar i Busan, Sydkorea, i slutet av förra året, och en del framgångar i att överbrygga meningsskiljaktigheter mellan världens länder, kunde världens länder inte komma överens om ett nytt globalt avtal för att hantera problematiken med plastföreningar. Den 5–14 augusti möts länderna för sjätte gången i Genève, Schweiz, för att göra ett nytt försök att komma överens. Utgångspunkten för diskussionerna är ordförandens sammanställning av utkastet till avtalstext från diskussionerna och förhandlingarna i Busan.

– Det är otroligt viktigt att FN kommer överens om ett globalt plastavtal. Farliga plastkemikalier, plastskräp, mikro- och nanoplaster sprids med vindar, vattenströmmar och djur och hittas idag över hela jorden, även på de mest avlägsna platserna. Detta har varit ett allvarligt problem länge nu, så behovet av ett avtal som reglerar hur plast produceras och används är nödvändigt och akut, säger Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen.

Avtalet kommer att förändra hur vi använder och hanterar plaster framöver. Några exempel:

1. Plaster som är engångsprodukter, produkter med kort livslängd och plaster med hög potential att skräpa ned förväntas förbjudas eller regleras av avtalet. Det handlar om produkter som väsentligen kan bidra till nedskräpningen och flera artiklar av den typen är dessutom svåra att återvinna, till exempel plastsugrör.
2. Produkter med avsiktligt tillsatta mikroplaster, till exempel en del kosmetika och rengöringsprodukter, kan också komma att förbjudas eller regleras, liksom plaster som är svåra att återvinna.
3. Många länder vill att särskilt farliga kemikalier i plasterna ska förbjudas eller begränsas.
4. Krav på transparens och spårbarhet för plastkemikalier på produktnivå. Det kräver någon form av märkning och digitalt produktdatapass. Datahanterings- och teknikutvecklingen möjliggör numera digitala spårningssystem med relativt billig teknik som även är tillgänglig för låg- och medelinkomstländer.  
5. Avtalets artikel om design av plastprodukter är avgörande för en resurseffektiv och giftfri cirkulär ekonomi för plaster. Den kommer att ställa krav på att plastprodukterna har längre livslängd, kan repareras, är anpassade för att kunna återbrukas eller återvinnas.
   
   

Andreas Prevodnik, sakkunnig Naturskyddsföreningen, kommer att finnas på plats i Genève för att följa händelseutvecklingen och kan ge kommenterar och information till media.

– Jag har följt hela förhandlingsprocessen kring avtalet och hoppas verkligen att få se att det globala plastavtalet blir verklighet nu. Särskilt viktiga är kraven på transparens och spårbarhet för kemikalier i plaster, för utan dem kommer plastavtalet inte kunna nå sina mål. Därför känns det hoppfullt att denna fråga har fått ett brett stöd av många länder. Nu är det upp till bevis att visa att stödet håller hela vägen ut, säger Andreas Prevodnik, sakkunnig miljögifter och kemikalier, Naturskyddsföreningen.

Naturskyddsföreningens syn på plastavtalet

• Avtalet måste reglera plasters kompletta livscykler – från design, tillverkning, konsumtion, återbruk och återvinning till avfallshantering.

• Plastföroreningar är både plastskräp och de kemikalier som plaster består av. Därför kommer avtalet inte kunna nå målet om att skydda miljön och människors hälsa från plastföroreningar utan förbud eller reglering av farliga kemikalier i plaster.

• Till stöd för informerade beslut i plasternas samtliga livsstadier behövs bindande krav på transparens för information om vilka kemikalier som finns i individuella plaster, och spårbarhet för denna information på artikelnivå. Spårbarhet kräver troligen en kombination av fysisk märkning och digitala data.

• Produktdesignkriterier ska säkerställa produkter med lång livslängd och som kan ingå i resurseffektiva och giftfria materialkretslopp.

• Avtalet behöver mål om tak för nyproduktion av plaster och reglering av plastanvändningen. Plaster har väsentliga användningsområden, men i dagsläget också oreglerade oväsentliga. Vi kan inte återbruka eller återvinna oss ur den globala plastkrisen om nyproduktion och användning fortsätter att oreglerat öka.

• Kostnader och ansvar för att säkerställa transparens och spårbarhet av information, giftfria produkter, design för cirkulär ekonomi och produktansvar, till exempel genom utökat producentansvar för avfallshantering, ska primärt ligga på tillverkarna av plaster; inte på inte samhället. Detta är i linje med Rio-deklarationens artikel om ”förorenaren betalar”.

• Avtalet måste främja en rättvis omställning som inkluderar alla människor och sektorer berörs av plasters livscykler, till exempel informella avfallshanterare och återvinnare i låg- och medelinkomstländer.

• Robusta finansierings- och kunskapsöverföringsmekanismer måste vara på plats så att vi säkerställer att alla länder kan leva upp till avtalets regelverk.

• Avtalet ska vara levande och de standarder och listor med tillåtna, förbjudna eller reglerade kemikalier och plastartiklar, vilka behövs för genomförandet, måste kunna uppdateras regelbundet, baserat på vetenskapliga bedömningar och enligt behov.