Svenska kyrkan i steg för försoning kring arbetsstugornas historia

Efter sommaren har Svenska kyrkan tillsammans med Svenska Tornedalingars Riksförbund Tornionlaaksolaiset (STR-T) bjudit in till fyra temasamlingar under rubriken Askel sovinthoon – steg för försoning. Dessa har ägt rum i Karesuando, Kihlangi, Tärendö och under lördagen hölls avslutningsvis en samling i Karl Gustavs kyrka i Karungi, norr om Haparanda.

Med fanns före detta elever från arbetsstugorna och anhöriga till elever som avlidit. Under ett tretimmars program hölls föredrag, samtal, sång, musik och personliga berättelser. På plats företräddes Svenska kyrkan av ärkebiskop Martin Modéus och biskop Åsa Nyström, Luleå stift. Med fanns flera ytterligare medverkande, däribland kulturminister Parisa Liljestrand och landshövding Lotta Finstorp.

– Detta är steg framåt i en pågående process för att belysa kyrkans roll i arbetsstugornas verksamhet och sprida kunskap om denna del av historien till yngre generationer. Nu uttrycker vi vår ursäkt till alla de barn som kyrkan då svek under deras vistelse på arbetsstugan. Vi vill också hedra minnet av de som drabbades, men som inte finns kvar i livet, säger ärkebiskop Martin Modéus.  

Lördagens samling inleddes med en gemensam lunch i det intilliggande församlingshemmet, som tidigare var en av arbetsstugorna. Under 1900-talets första hälft fanns 21 arbetsstugor i Norrbotten. De inrättades för att underlätta skolgången för barn som hade långt till skolan eller levde under svåra ekonomiska förhållanden. Arbetsstugorna kom sedan att användas som ett verktyg för försvenskning av tornedalingar, kväner och lantalaiset. Totalt placerades cirka 5 500 barn i arbetsstugor mellan 1903 och 1954.

– Svenska kyrkan var en huvudaktör i arbetsstugeverksamheten. Elever som placerades där kunde bli grymt och ovärdigt behandlade. Därför är det oerhört viktigt att vi som kyrka 2025 kan se tillbaka på hur kyrkan har agerat och erkänna de kränkningar som våra föregångare bidragit till, säger Åsa Nyström, biskop i Luleå stift.

Drygt 300 personer har deltagit vid de fyra samlingarna, särskilt inbjudna har varit de elever som placerades i arbetsstugorna. Vid varje samling har ett personligt brev lästs upp från ärkebiskop Martin Modéus och biskop Åsa Nyström. Vid samlingen i Karungi delades även brevet på meänkieli. I brevet står bland annat (se hela brevet nedan):

”Trots att det har gått nästan 70 år sedan arbetsstugorna lades ned lever minnena kvar för många tidigare elever. För en del satte detta spår som följt dem genom livet. Som barn var ni skyddslösa och kunde inte värja er mot det som skedde i arbetsstugan. Era föräldrar kunde inte heller skydda er från det som skedde. Ni övergavs av samhället och kyrkan och ni tystades ner.”

Under våren 2026 planeras en gudstjänst i Luleå domkyrka som ytterligare kommer att belysa frågan.

Programmet i Karungi filmades och kommer att finnas på Luleå stifts hemsida:
webbplats: www.svenskakyrkan.se/luleastift/askelsovinthoon

________________________________

Hösten 2025  

Till dig som tidigare elev vid arbetsstugorna i Norrbotten. 

Vi, ärkebiskop Martin Modéus och biskop Åsa Nyström, skriver som företrädare för Svenska kyrkan och för Luleå stift. Vi har fått del av slutbetänkandet av Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset, och det manar oss att skriva till dig.

Sannings- och försoningskommissionen har samlat berättelser från tidigare elever vid arbetsstugorna i Norrbotten, och det är utifrån denna kommissionsrapport som vi skriver. Många berättelser beskriver smärtsamma minnen som varit viktiga för att blottlägga ett mörkt kapitel i Sveriges historia. 

Svenska kyrkan och dess företrädare hade del i ansvaret för verksamheten, dess struktur och regelverk, och därmed för alla de barn som sattes i arbetsstugorna.

Minnena handlar ofta om det lilla barnets utsatthet och känslan av att vara utlämnad, långt borta från det egna hemmets trygghet. Många berättar om övergrepp och kränkningar, om förnedring och skam, och om att deras människovärde kränktes.

Medvetna om att det också finns andra berättelser, vill vi med detta brev vända oss till er som kränktes.

Trots att det har gått nästan 70 år sedan arbetsstugorna lades ned lever minnena kvar för många tidigare elever. För en del satte detta spår som följt dem genom livet. Som barn var ni skyddslösa och kunde inte värja er mot det som skedde i arbetsstugan. Era föräldrar kunde inte heller skydda er från det som skedde. Ni övergavs av samhället och kyrkan och ni tystades ner.

I många familjer har smärtan och skammen påverkat möjligheterna att föra sitt eget språk och sin kultur vidare till nästa generation. Många har brottats med frågor om varför just de hamnade där och varför vuxna på arbetsstugan agerade som de gjorde. En del av dessa frågor får vi kanske aldrig svar på. 

Vi är djupt berörda av de berättelser vi fått del av. I många fall vittnar de om ärr som burits i tystnad. Kyrkan var delaktig i assimileringsprocessen och har ett ansvar för det som drabbade barnen i arbetsstugorna.

Med detta brev vill vi uttrycka vår ursäkt för att kyrkan svek dig som for illa under din vistelse på arbetsstugan. Genom ursäkten önskar vi också att hedra minnet av dem som drabbats men som inte finns kvar i livet. 

Detta är ett steg för försoning - Askel sovinthoon. Försoning tar tid, det är olika individuella vägar för var och en. Därför framför vi nu denna ursäkt utan någon förväntan om respons eller förlåtelse.  

Dagens arrangemang är en anspråkslös strävan om upprättelse för dig och dina familjemedlemmar som drabbats.

Med vänliga hälsningar
Martin Modéus, Ärkebiskop 
Åsa Nyström, Biskop i Luleå stift