Digitaliseringens dubbla ansikte - specialpedagogens roll i förändring

I en ny avhandling från Umeå universitet undersöker Martin Holmgren, doktorand vid Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet, hur specialpedagoger och speciallärare upplever att deras arbetsuppgifter har påverkats av den digitala utvecklingen.

I det svenska utbildningssystemet finns två yrkeskategorier med ansvar för specialpedagogisk verksamhet, specialpedagoger och speciallärare. Men det saknas tydliga riktlinjer för hur deras respektive ansvar ska fördelas. Forskning visar att båda grupperna i olika omfattning undervisar elever i behov av stöd, kartlägger och dokumenterar elevers utveckling, handleder kollegor och bidrar till skolutveckling vilket är ett komplext och mångsidigt uppdrag.

– Syftet är att fördjupa förståelsen för den specialpedagogiska yrkesrollen i digitaliserade skolor. Resultaten bidrar med uppdaterad kunskap om vad det innebär att arbeta som specialpedagog och speciallärare i dagens skola, säger Martin Holmgren.

Den svenska skolan har digitaliserats i över femtio år och forskning har visat att specialpedagoger och speciallärare upplever en brist på kunskap gällande möjligheter och utmaningar med digital teknik i skolan.

– Jag ville göra ett bidrag i relation till tidigare forskning genom att undersöka vad kunskapsbristen beror på och hur den skulle kunna åtgärdas, säger han.

Resultat och bidragande kunskap

Resultaten pekar på bristande systemiska förutsättningar. Det innebär att avsaknad av utbildningsinnehåll, brist på riktad kompetensutveckling och stöd, samt otydlig policystyrning bidrar till den problematiska situation som många specialpedagoger och speciallärare upplever. För att få förutsättningarna till att kunna skapa förändring, behövs uppdaterad kunskap om vad det innebär att arbeta som specialpedagog och speciallärare i dagens skola menar Holmgren.

Digitaliseringen upplevs både möjliggörande och utmanande. Enkät- och intervjudata från tre svenska kommuner visar att arbetsuppgifterna har utökats och omdefinierats. Att arbetsuppgifterna har utökats handlar inte om fler uppgifter, utan om ett bredare innehåll och ansvar i takt med att digital teknik integreras i skolans pedagogiska, fysiska och psykosociala miljö.

– Med den betydligt mer kritiska ”från-skärm-till-pärm”-hållning som för närvarande råder, där användandet av digital teknik ska ske selektivt och baserat på vetenskaplig grund, tror jag att kunskap inom området blir av ännu större vikt. Hur ska beslut kunna tas på vetenskaplig grund om denna kunskap inte finns? säger han.

Martin Holmgren hoppas att hans avhandling kan bidra till att visa vad en sådan kunskap behöver innehålla, så att specialpedagoger och speciallärare ska ges bättre förutsättningar för att kunna utföra sitt arbete.

Läs hela avhandlingen här