WWF uppmanar Sverige att stå upp för strömmingen i Östersjön – även mot Finland

– EU-kommissionen har gjort sin läxa och lagt fram ett väl avvägt förslag som borde ses som ett tak. Nu är det upp till Sverige och övriga medlemsländer att visa att man menar allvar med att rädda Östersjöns fiskbestånd. Vi kan inte vänta längre, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Förslaget, som EU-kommissionen lagt fram, placerar flera av fiskekvoterna under de maximala nivåer som Internationella havsforskningsrådet (ICES) rekommenderat. Framför allt för arter som strömming och skarpsill, som även är viktig föda för torsk och lax. Lågt satta kvoter ger förutsättningar för att bestånden ska kunna återhämta sig.

Gällande strömmingen i Bottniska viken föreslår EU-kommissionen en minskning av kvoten med 62 procent. Samtidigt bedömer ICES att även om fisket stoppades helt under ett år, så skulle beståndet ändå inte mäkta med att återhämta sig till hållbara nivåer till 2027.

Beståndet av strömming har minskat kontinuerligt sedan 1994.

– Det ligger nu på en av de lägsta nivåerna som någonsin uppmätts. Att värna om strömmingen handlar inte bara om att värna om naturen, utan också om att värna om våra traditioner, såsom surströmming, och möjliggöra ett hållbart fiske i framtiden, säger Johanna Fox, chef för WWFs internationella Östersjöprogram. 

Samtidigt har Finland, som har rätt till över 75 procent av Bottniska vikens kvot, ett avgörande inflytande i förhandlingen. Finland har signalerat att de vill lägga sig på en högre kvot än kommissionen förslagit.

– Att vika sig för Finlands krav på högre kvoter vore att offra både strömmingen, dess roll i ekosystemet och vårt framtida kustfiske för kortsiktiga intressen. Det skulle även strida mot EUs lagstiftning, den så kallade femprocentsregeln, säger Johanna Fox.

WWF uppmanar därför Sverige och landsbygdsminister Peter Kullgren att stå fast vid kommissionens linje för strömming och skarpsill och aktivt driva på för möjligheten till en verklig återhämtning för Östersjöns fiskbestånd.

WWF anser också att EU-länderna gemensamt ska efterfråga en uppdaterad rådgivning från ICES. I dag utgår råden främst från hur mycket fisk som kan tas ut maximalt utan att bestånden minskar, inte från vad som krävs för att de ska återhämta sig.

– För fiskbestånd som redan befinner sig i kris, i en Östersjö som inte mår bra, behövs en annan förvaltning. Östersjöns fiskbestånd befinner sig inte längre i ett läge där det räcker att ligga på gränsen till vad de tål - då riskerar de att kollapsa, precis som torsken. Nu krävs en återhämtningsplan, och det börjar med att Sverige står upp för de lägsta möjliga kvoterna, säger Johanna Fox.

Fakta: ”femprocentsregeln”

Den så kallade “femprocentsregeln”, i den fleråriga planen för Östersjön under EUs gemensamma fiskeripolitik, går ut på att fiskbeståndens lekbiomassa (mängden lekmogen fisk) inte får hamna under den kritiska nivån ”blim” – ett gränsvärde under vilket beståndets reproduktionsförmåga anses försvagad och risken för kollaps ökar.

När sannolikheten är högre än 5 procent att ett fiskbestånd riskerar att falla under blim under kommande år så aktiveras ”femprocentsregeln” och fisket måste då drastiskt minskas eller stoppas helt. Östersjöländerna har en skyldighet att sätta kvoter på nivåer som undviker ett sådant scenario.  

Att sätta kvoten över EU-kommissionens förslag för sill/strömming i Bottniska viken och Egentliga Östersjön skulle öka risken och därmed bryta mot lagen, eftersom bestånden redan ligger väldigt nära blim och befinner sig i ett kritiskt tillstånd.

– Ökas kvoten så riskerar Sverige och övriga medlemsländer att aktivt bryta mot EUs egna regler för hållbart fiske, säger Johanna Fox.