WWF kritiska till fiskekvoterna i Östersjön – hot mot flera bestånd

– Länderna kring Östersjön har vikt sig för högre kvoter och kortsiktiga intressen. Sverige har nog spelat en viktig roll i att hålla ned kvoterna och valde att inte ställa sig bakom den kompromiss som enades av länderna.  Det är bra att Sverige vägar stå upp, nu  måste vässa sin förhandlingsförmåga ytterligare, säger Johanna Fox, chef för WWFs internationella Östersjöprogram. 

– Vi är oroade för att kvoterna för sill/strömming och skarpsill kommer leda till ökat hot mot dess roll i ekosystemet och ett framtida kustfiske. De strider även mot EUs egna lagstiftning, säger Johanna Fox.

Den handlar bland annat om den så kallade ”femprocentsregeln”, som innebär att lekbiomassan – mängden lekmogen fisk i ett bestånd – inte får understiga den kritiska nivån ”blim”. Under denna gräns anses beståndets reproduktionsförmåga vara försvagad, vilket ökar risken för kollaps.

Om sannolikheten är högre än fem procent att lekbiomassan hamnar under ”blim”, aktiveras femprocentsregeln. Då måste fisket kraftigt begränsas, eller stoppas helt, och kvoterna sättas så att ett sådant scenario undviks. Årets kvoter för strömming bryter mot denna regel.

Både strömmingen och skarpsillen har visat mycket oroande trender de senaste åren. I Bottniska viken är situationen för strömmingen akut, där beståndet minskat kontinuerligt sedan 1994. 

– Det ligger nu på en av de lägsta nivåerna som någonsin uppmätts. Att värna om strömmingen handlar inte bara om att värna om naturen, utan också om att värna om våra traditioner, såsom surströmming, och möjliggöra ett hållbart fiske i framtiden, säger Johanna Fox.

Ett bidragande problem till för höga kvoter är att det huvudsakliga råd som Internationella havsforskningsrådet (ICES) ger för olika bestånd, främst utgår från hur mycket fisk som kan tas ut maximalt utan att bestånden minskar, inte från vad som krävs för att de ska återhämta sig. Det tar inte heller hänsyn till fiskens roll i ekosystemen eller femprocentsregeln.

Vid årets förhandlingar valde länderna att återigen strunta i de flesta alternativa råd som ICES också ger, som bland annat rör femprocentsregeln, utan valde att fokusera på det huvudsakliga rådet, trots sina brister.

Östersjöländerna enades dock i ett gemensamt uttalande om att efterfråga ny rådgivning från ICES, som fokuserar på att återbygga bestånden, något WWF välkomnar.

– Detta är en liten glimma hopp, då rådgivningen från ICES är problematisk eftersom den inte är anpassad för en Östersjö som inte mår bra eller för att återuppbygga bestånden. För är det något Östersjön behöver så är det en återhämtningsplan, säger Johanna Fox.