Tantparkour utmanar normer – inspirerar till mod och rörelseglädje

– Många kvinnor berättar att de tidigare känt sig begränsade av föreställningar om hur äldre kvinnor ”bör” bete sig i det offentliga rummet. När de gör tantparkour tillsammans försvinner rädslan för att bli uttittade. Det blir lättare att ta plats när man är flera, säger Kristin Godtman Kling, forskare i kulturgeografi vid Mittuniversitetet.

Studien ingår i ett treårigt forskningsprojekt som undersöker sambandet mellan hälsa, naturvistelse och tillgänglighet för äldre. Målet är att öka förståelsen för hur bristande tillgång till naturmiljöer kan exkludera äldre från vardagsaktiviteter utomhus.

– Projektet tar avstamp i de utmaningar som följer med en åldrande befolkning. Ett aktivt åldrande och ett proaktivt folkhälsoarbete är avgörande för att möta framtidens behov av vård och omsorg, säger Sandra Wall-Reinius, projektledare.

Tantparkour handlar inte om prestation, utan om att våga använda kroppen på nya sätt – att leka fram rörelser som att hoppa, krypa eller balansera. Genom intervjuer, observationer och analys av hur fenomenet framställs i sociala medier och nyhetsmedier har forskarna sett hur aktiviteten stärker kvinnors tillit till den egna kroppen.

– Kvinnorna upptäcker sin kapacitet och markerar sin rätt att använda parker, torg, lekplatser och naturmiljöer. Det är ett sätt att bryta med ålderistiska föreställningar om äldre kroppar som passiva eller osynliga, säger Kristin Godtman Kling.

– Redan efter ett par gånger märker man skillnaden, balansen blir bättre och kroppen känns tryggare. Balans är viktigt för att vi ska kunna klara oss själva hemma och ute så länge som möjligt, säger Hannele Sjö, aktiv i gruppen Tantparkour Strängnäs.

Forskarna ser också tantparkour som en form av vardagsfeminism.

– När äldre kvinnor klättrar på lekplatsutrustning eller kryper under räcken utmanar de både genus- och åldersnormer. Genom att synas i media inspirerar de fler att tänka nytt kring åldrande och fysisk aktivitet, och bidrar till mer inkluderande synsätt på vem som hör hemma i naturen och i staden, säger Kristin Godtman Kling.

– Det bästa av allt är gemenskapen – vi skrattar, stöttar varandra och får nya vänner varje vecka, säger Hannele Sjö.

Kontaktpersoner:
Kristin Godtman Kling, forskare i kulturgeografi vid Institutionen för ekonomi, geografi, juridik och turism på Mittuniversitetet, 010-142 78 51, kristin.godtmankling@miun.se
Hannele Sjö, Tantparkour Strängnäs, 0736-40 99 43, sjo.vik@hotmail.se