Donationsveckan: Sex organdonatorer gav femton människor en ny chans

När skymningen faller över Trollhättan under måndagskvällen den 3 november fladdrar fortfarande lågorna från marschallerna i form av ett hjärta vid NU-sjukvårdens donationsträd. Minnesstunden hölls för att hedra de människor som genom organ- och vävnadsdonation gett andra chansen till ett fortsatt liv. 

– I år har vi haft sex organdonatorer här på NÄL. Det är femton organ som har transplanterats och femton människor som har fått ett friskare liv tack vare dessa sex, säger Johanna Carlén, specialistsjuksköterska i intensivvård, och en av två donationsansvariga sjuksköterskor i NU-sjukvården. 

Gör din vilja om donation känd

Donationsveckan arrangeras på initiativ av Socialstyrelsen varje år under vecka 45, sedan mer än femton år tillbaka. Den är ett nationellt initiativ för att uppmärksamma vikten av att ta ställning till donation. Sverige är ett av de länder där flest säger sig vara positiva till att donera organ – men fortfarande är det få som har registrerat sin vilja. 

– Det är lätt att tänka att man kan vänta, men för anhöriga blir det en oerhört svår situation om det inte är klart vad man själv vill. De ställs inför att försöka gissa, mitt i sorgen. Att ta ställning i förväg är ett sätt att underlätta för dem, säger Johanna Carlén. 

En organdonation kan bara bli aktuell när en patient avlider på intensivvårdsavdelningen och samtidigt vårdas med respirator. Däremot kan alla som avlider på ett sjukhus donera vävnader, som hornhinnor och hjärtklaffar. 

Ökad kunskap möter rädslorna

– Eftersom det finns mycket rädslor kring donation är det viktigt att bidra till ökad kunskap. Många oroar sig för att inte få den vård de behöver om de sagt ja till donation, men så fungerar det inte. Sjukvården gör alltid allt för att rädda livet på patienten. Donationsfrågan blir aktuell först när allt hopp om överlevnad är ute, säger Johanna Carlén. 

När det finns en möjlighet till donation gör sjukvården, enligt lag, en samtyckesutredning för att ta reda på personens inställning. Den får inte göras förrän en patient har avlidit, och den blir betydligt enklare om individen redan gjort sin vilja känd i donationsregistret. 

Möten som lämnar starka spår

– För oss i vården är det en speciell stämning när vi vårdar en organdonator. Vi vet att vi inte kan rädda den här patienten – men att flera andra får möjlighet att överleva och leva tack vare just den personen, säger Johanna Carlén. 

Hon berättar att mötet med de anhöriga till donatorerna ofta lämnar starka spår. 

– Vi som personal får en relation till dessa familjer som vi aldrig glömmer. De får en särskild plats i våra minnen. Som donationsansvariga får vi träffa dem igen efter några veckor för att lämna brevet från transplantation, där de får veta hur det gått för mottagarna till organen. 

– För mig och mina kollegor är det här något av det mest meningsfulla vi får vara med om. Det handlar om liv, död och omtanke på samma gång, säger Johanna Carlén. 

Donationsveckan pågår 3-9 november

Måndagens minnesstund inleddes med att marschaller i hjärtform tändes vid donationsträdet i bersån bredvid huvudentrén på NÄL. Den besöktes av anhöriga till organdonatorer samt medarbetare från sjukhuset – bland andra personal från AnOpIVA och representanter för sjukhusledningen. 

Under Donationsveckan, som i år pågår 3–9 november, håller donationsansvariga sjuksköterskor (DAS) och donationsansvarig läkare (DAL) i NU-sjukvårdens Instagramkonto, och lyfter fler berättelser bakom besluten att donera. De har också arrangerat minnesstunden och informerat utanför matsalen på NÄL.

Fakta: Så går donation till

Organdonation kan bli möjlig bara när en patient vårdas i respirator på intensivvårdsavdelning, medan vävnadsdonation kan genomföras vid de flesta dödsfall på sjukhus. Det kan handla om till exempel hornhinnor eller hjärtklaffar. 

Inom NU-sjukvården genomförs varje år fyra till sex organdonationer, och därtill kontinuerligt donationer av vävnader. Organen tas ut på NÄL, och de flesta transplantationer sker sedan på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, men organen kan även transporteras till andra transplantationskliniker i landet och andra länder. 

Innan en donation kan bli aktuell behöver sjukvården, enligt lag, göra en särskild utredning för att ta reda på den avlidnes inställning till donation. Den får bara göras efter att döden har konstaterats och om det finns medicinska förutsättningar för att donera organ eller vävnader. Utredningen blir enklare om personen redan tagit ställning i Donationsregistret. 

Den som vill donera kan registrera sitt ställningstagande digitalt i Donationsregistret, fylla i ett donationskort eller berätta för sina anhöriga. Alla människor, oavsett ålder och hälsotillstånd, kan anmäla sig som donator. Därefter är det sjukvårdens uppgift att bedöma om organen eller vävnaderna är lämpliga att använda.