Europa- Abort är en mänsklig rättighet, men inte för alla

Rapporten, “When rights aren’t real for all: The struggle for abortion access in Europe”, ger en omfattande bild av situationen i Europa. Trots att aborträtten stärkts i regionen under det senaste årtiondet med utökad tillgång till abort för miljontals, så ger lagreformer inte hela bilden. I praktiken är abort långt ifrån tillgängligt för alla. Även där abort är laglig finns fortfarande många administrativa, sociala och praktiska hinder. I kombination med olika grader av kriminalisering leder de till ytterligare stigmatisering, orsakar förseningar eller hindrar tillgång till abortvård.  

 – Vi ser en våg av bakåtsträvande och alltmer auktoritära politiska agendor i Europa kroka arm med en växande anti-rättighetsrörelse och som använder abortfrågan som ett verktyg för att omforma samhället, återupprätta den patriarkala makten och frånta kvinnor deras autonomi och mänskliga rättigheter. Man säger sig skydda “traditionella värden”, den heteronormativa familjen, samhällsmoralen eller religionen - svepskäl för att straffa kvinnor och hbtqi-personer inskränka yttrandefriheten och tysta civilsamhället. Det är en mycket farlig utveckling, säger Katarina Begenhed, sakkunnig på Amnesty Sverige.  

Stora framsteg – men också fortsatta hinder 
Under det senaste decenniet har flera länder genomfört viktiga lagreformer. Irland, Nordirland och San Marino har avskaffat nästintill totalförbud mot abort tack vare civilsamhällets och aktivisters ihärdiga arbete. Danmark, Finland, Norge och Spanien har tagit bort centrala hinder, och Frankrike har infört rätten till abort i sin konstitution. Men i andra delar av Europa – Andorra, Malta och Polen fortsätter nästintill totalförbud att gälla. 

Kriminalisering och stigma  
Trots att abort är en säker och vanlig medicinsk procedur behandlas den fortfarande som ett brott i stora delar av Europa. I länder som Tyskland och Österrike är abort generellt förbjudet men får utföras under vissa villkor. I minst 20 länder kan gravida personer straffas om de gör abort utanför lagens ramar. I Storbritannien är straffet för olaglig abort upp till livstids fängelse. Brottsutredningar och rättsprocesser orsakar allvarlig psykisk ohälsa och bidrar till att vårdpersonal tvekar att ge behandling.  

Vård vägras i samvetsfrihetens namn 
Förutom tidsgränser och kriminalisering så kvarstår allvarliga hinder även i länder där abort är lagligt, såsom vårdpersonal som vägrar att utföra aborter av samvetsskäl I Italien är över 60 procent av alla gynekologer registrerade som vårdvägrare, i vissa regioner upp till 84 procent. Även i Kroatien, Spanien och Rumänien leder vårdvägran till att kvinnor tvingas resa långa sträckor eller söka vård utomlands. Amnesty betonar att staten måste garantera tillgång till abort oavsett vårdpersonals personliga övertygelse. 

I många länder måste den som söker abort betala själv om ingreppet inte görs av medicinska skäl. Det drabbar människor med låg inkomst, migranter och flyktingar särskilt hårt. I vissa länder krävs dessutom “betänketid”, obligatorisk rådgivning eller till och med makens samtycke,  krav som strider mot Världshälsoorganisationen WHOs riktlinjer för abortvård och ökar risken för osäkra aborter. Många gånger leder väntetiden till den gravida passerar tidsgränsen för laglig abort. 

Sverige: ojämlik tillgång trots stark lag 
Sverige lyfts i rapporten som ett land med god tillgång till abortvård, men med problem för utsatta grupper. EU-migranter saknar ofta sjukförsäkring i sina hemländer, omfattas inte av den relevanta EU-förodningen och nekas därför subventionerad vård. Det finns fall där en kvinna tvingats utföra en osäker abort på egen hand efter att ha nekats vård. 

Rättsliga rådets hantering av ansökningar om sena aborter väcker allvarliga frågor om godkännande från en tredje part, inklusive brist på transparens kring praxis vad gäller beslut, rättssäkerhet och rätten att överklaga beslut från offentliga myndigheter och utgör ett verkligt hinder för gravida personer i svåra livssituationer och utsatta situationer, inklusive kvinnor som utsätts för våld av sin partner, kvinnor i hemlöshet, tonårsflickor och personer med missbruksproblem. 

 – Sverige ligger långt fram, men ingen är färdig. Även här finns grupper som stängs ute från vården, Rätten att bestämma över sin kropp är en del av rätten till hälsa, privatliv och till frihet från diskriminering. Kort sagt, abort är en mänsklig rättighet, säger Katarina Bergehed  

Bakgrund  . 
Rapporten omfattar 40 europeiska länder och bygger på Amnesty Internationals forskning under det senaste decenniet, samt data från tillförlitliga källor som sammanställts av andra människorätts- och folkhälsoorganisationer, däribland Center for Reproductive Rights (CRR) publikation ”Europe Abortion Laws 2025”, Europeiska parlamentets forum för sexuella och reproduktiva rättigheter (EPF) ”European Abortion policy Atlas” och Världshälsoorganisationens (WHO) Global Abortion Policies Database. Den bygger också på vittnesmål och analyser från aktivister för aborträtt och organisationer för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som intervjuades mellan maj och september 2025.