Sjuka lönnar i biskopsgårdens trädgård måste fällas

– Det är med tungt hjärta vi fattar detta beslut. Det tar emot att fälla stora vackra träd som ger så mycket karaktär åt mitt hem och en trädgård som uppskattas av många härnösandsbor. Dessa träd har varit en del av biskopsgården i generationer. Men säkerheten för människor och byggnader måste gå först, säger biskop Teresia Boström.

Ett företag har anlitats för att undersöka de angripna träden och de har konstaterar att de fyra lönnarna är angripna av en svampsjukdom. Ett annat träd har angripits av bin eller getingar vid basen. Även om det är svårt att exakt avgöra hur långt skadorna gått, visar alla fem träd tydliga tecken på försvagning.  Svampen kan ha påverkat trädens stabilitet, vilket innebär risk för fallande grenar eller att hela träd kan falla, särskilt vid kraftig vind eller regn. Det finns även risk att svampen sprider sig till andra träd.

Beslutet att fälla träden nu i november beror på att det nyrenoverade staketet runt biskopsgården ännu inte är på plats. Om man i stället skulle beskära träden kraftigt för att rädda träden är risken stor att de ändå måste fällas inom något år.  
– Vi har fått en second opinion från en arborist som bekräftar bedömningen. Träden kommer förr eller senare att behöva tas ner, och nu är det mest praktiska och säkra tillfället, förklarar Kevin Hicks, fastighetssamordnare på Härnösands stift.

Trädfällningen kommer att starta inom de närmsta veckorna, men de gamla träden försvinner inte helt från biskopsgården. Friska delar av någon av stammarna ska sparas och placeras i trädgårdens ängsdel där de får bli insektshotell.
– Det känns rätt att ge träden en ny roll i trädgårdens ekosystem. På så sätt lever de vidare och fortsätter att bidra till den biologiska mångfalden, säger Kevin Hicks.

Nya träd kommer att planteras för att så småningom återskapa den gröna struktur som de gamla lönnarna givit trädgården.
– Vi är förvaltare av biskopsgårdens kontinuitet. Det är vårt ansvar att se framåt och plantera för kommande generationer, samtidigt som vi hedrar det som varit, avslutar Teresia Boström.