Sveriges skattebetalare subventionerar plastindustrin med flera miljarder kronor per år

Plastavgiften till EU styr fel – förorenaren skall betala

Nuvarande modell strider mot principen om att förorenaren ska betala, en grundpelare i både svensk och europeisk miljöpolitik. Den globala plastproduktionen har ökat från 2 miljoner ton 1950 till 475 miljoner ton 2022. Om inga ytterligare åtgärder vidtas beräknas den stiga till 976 miljoner ton år 2050 och 1,2 miljarder ton år 2060. Den främsta orsaken till ökningen är att den minskade efterfrågan på fossil energi gör att tillverkning av plast blir ett nytt sätt för olje- och fossilgasindustrin att skapa lönsamhet i sin ohållbara utvinning av fossila energikällor. Den ökade plastanvändningen och att stora mängder plast bränns eller deponeras, leder till utsläpp och ökade kostnader för såväl fastighetsägare som kommuner och fjärrvärmekunder. Den skattefinansierade plastsubventionen innebär att jungfrulig fossil plast blir ännu billigare och att återvunnen plast inte kan konkurrera eller har någon efterfrågan, vilket får till följd att Europas plaståtervinnare går i konkurs.

EU kommissionen har dessutom föreslagit att plastavgiften ska höjas från dagens 0,80 euro till 1 euro per kilo icke återvunnen plast och därefter indexeras från 2028. Utan en reform riskerar svenska skattebetalares kostnader därför att fortsätta öka kraftigt.

Vårt förslag för minskad plastanvändning – producentansvar

En producentfinansierad modell skulle:

• säkerställa att kostnaden hamnar hos plastproducenterna
• minska plastanvändningen och öka återvinningen
• stimulera att icke återviningsbar plast ersätts av hållbarare material,
• sänka utsläppen från plastförbränning
• skapa mer rättvis konkurrens för producenter som satsar på hållbara material
•  frigöra resurser i statsbudgeten till andra miljö- och klimatåtgärder

Regeringen måste komplettera Naturvårdsverkets pågående utredningsuppdrag

Regeringen gav i juli 2025 Naturvårdsverket i uppdrag att analysera möjligheterna att samordna insamlingen av förpackningsavfall med insamlingen av annat kommunalt avfall samt att se över ersättningsmodeller mellan aktörer. Fastighetsägarna Sverige och Avfall Sverige anser att detta uppdrag bör kompletteras.

– Den globala plastproduktionen har nästan fyrdubblats sedan år 2000 och väntas fortsätta öka dramatiskt. Ökad plastproduktion, låg återvinningsgrad och ökade utsläpp från plastförbränning gör att behovet av styrmedel som ger effekt högre upp i värdekedjan är större än någonsin. Mängden plastprodukter som blir  plastavfall som inte går att återvinna måste minska, säger Tony Clark, VD Avfall Sverige.

– EU-plastavgiften är tänkt att vara ett miljöstyrande verktyg. Då kan den inte bäddas in i statsbudgeten och landa på skattebetalarna. För att få mindre plast på marknaden och mer plast att faktiskt återvinnas måste kostnaden riktas mot plastproducenterna – där den hör hemma för att styrningen ska fungera, säger Rikard Silverfur, Chef Utveckling & Hållbarhet på Fastighetsägarna.

För att minska plastens klimatpåverkan och styra rätt uppmanar vi därför regeringen att:

1. Initiera ett arbete för att utreda och införa en producentfinansierad modell för Sveriges EU plastavgift.
2. Ge Naturvårdsverket i uppdrag att inkludera denna analys i det pågående regeringsuppdraget KN2025/01507.
3. Säkerställa att svenska åtgärder stärker landets position i de internationella förhandlingarna om ett globalt plastavtal.

Om platsavgiften

*EU:s plastavgift är en årlig avgift som medlemsländerna betalar baserat på mängden icke återvunnen plastförpackning inom landet. Syftet är att skapa ekonomiska incitament för minskad plastanvändning och ökad återvinning – men avgiften betalas i dag ut av staten genom budgeten och inte av plastproducenterna.