Ny förklarande grafik: så går en rättsgenetisk identifiering till

Polisen ansvarar

Om en avliden persons identitet inte är känd är det alltid polisen som ansvarar för att fastställa identiteten. RMV bistår med underlag som kan hjälpa polisen att fatta beslut om identitet. I många fall kan en okänd avliden identifieras med hjälp av tandkort och ett utlåtande från en av myndighetens rättsodontologer. 

Ibland krävs rättsgenetisk identifiering

När en identifiering med hjälp av rättsodontologiska underlag inte är möjlig kan underlaget för identifiering utgöras av ett rättsgenetiskt utlåtande.  Då begär rättsmedicin hjälp från kollegorna på rättsgenetiken och som grund finns oftast en hypotes om vem den avlidne kan vara. 

Cajsa Älgenäs är chef för RMV:s rättsgenetiska laboratorieenhet: 

- Det första som händer är att vi får en remiss och någon typ av vävnad från den avlidne från rättsmedicin. Parallellt inkommer polisen med jämförelseprov från en förmodad släkting. I undantagsfall kan polisen inhämta material från det som man tror är den avlidnes hem, men så kallade hemma-hos-material är ett andrahandsval när det inte är möjligt att ta prov på nära släktingar, förklarar Cajsa Älgenäs. 

Nästa steg är att extrahera och därefter kopiera DNA från det material som finns att tillgå. Vilken typ av vävnad som används kan variera, utifrån det enskilda fallet och materialets beskaffenhet. 

- I vårt arbete analyseras väl utvalda regioner av DNA som är lämpliga för släktskapsutredningar. Dessa delar masskopieras med hjälp av en laboratoriemetod som kallas PCR, som står för polymerase chain reaction. När vi har tillräckligt mycket DNA för att kunna göra våra analyser använder vi flera olika metoder för att ta fram DNA-profiler. Detta görs både från provet från den avlidne och från det jämförelsematerial vi fått in från polisen, utvecklar Cajsa Älgenäs. 

Målet: sannolikhet över 99,99 procent

När väl DNA-profiler finns framtagna är nästa steg att med hjälp av biostatistiska metoder beräkna sannolikheten för en match mellan proverna. 

- Vårt mål är att nå upp till en sannolikhet på eller över 99,99 procent.  Om analyserna resulterar i en lägre sannolikhet än 99,99 procent utförs ytterligare analyser. Om vi inte får en match mellan proven begärs, om möjligt, nya prov alternativt jämförelseprov från en annan släkting. Ibland krävs det flera rundor av nya prover och analyser innan vi är nöjda och kan expediera svaret till rättsmedicin, berättar Cajsa Älgenäs. 

Sista utväg: rättsgenetiskt uppslag

Om det inte heller lyckas återstår att med den framtagna DNA-profilen som grund ta fram ett rättsgenetiskt uppslag till polisen. 

- Även om vi inte kan verifiera vem en avliden person är kan vi med hjälp av våra metoder få fram information om bland annat hårfärg, ögonfärg och biogeografiskt ursprung. Det i sin tur kan förhoppningsvis underlätta för polisen i det fortsatta identifieringsarbetet, avslutar Cajsa Älgenäs.