Frå­gan som många före­tag helt mis­sar i sitt håll­barhet­sar­bete

En­dast var femte före­tag som rap­porterar till CDP – en or­gan­i­sa­tion som sam­lar in och analy­serar före­tags kli­mat- och miljö­data – har ut­ta­lade mål kop­plade till vat­ten, san­itet och hy­gien.

Utan mål ska­pas inga rik­tlin­jer eller in­ci­ta­ment. Fak­torer som påverkar verk­samheten riskerar även att för­bises. Det är unge­fär som att gå och handla utan en inköp­slista – du löper stor risk att glömma saker som du kanske inte ens in­sett att du be­höver. Först när du står fram­för spisen och ska tillaga den där mustiga gry­tan märker du att vik­tiga in­gre­di­enser sak­nas, och slutre­sul­tatet påverkas därefter.

En lik­nande sit­u­a­tion riskerar före­tag som bortser från vat­ten, san­itet och hy­gien i sitt håll­barhet­sar­bete att finna sig i. Jag vet att många tänker att det här är frå­gor som inte berör den egna verk­samheten – men jo då, det kan jag näs­tan garan­tera att de gör. Även min­dre, na­tionella småbo­lag är en del av större, glob­ala värdeked­jor. Nå­gon­stans i den värdeked­jan finns san­no­likt part­ners som – di­rekt eller in­di­rekt – har en påverkan på vat­ten, san­itet och hy­gien.

På EU-nivå kräver di­rek­tivet CS­DDD att före­tag tar ans­var för sin påverkan på miljö och män­skliga rät­tigheter i hela värdeked­jan. Bakom CS­DDD lig­ger FN:s vä­gledande principer för före­tag och män­skliga rät­tigheter, samt OECD:s rik­tlin­jer kring håll­bart före­ta­gande. Dessa är före­tag tvungna att följa oavsett om de täcks av EU:s lags­tift­ning eller inte. Det räcker alltså inte att en­bart se till sin egen verk­samhet. Dessu­tom är vi alla beroende av en fungerande vat­tendis­tri­b­u­tion och bör ta uppgifter om en allt­mer oförut­säg­bar vat­ten­cykel på al­l­var. Ex­em­pelvis har Wa­t­erAid visat att Eu­ropa blir allt torrare.

Det tål att påpekas att ett håll­barhet­sar­bete med fokus på vat­ten, san­itet och hy­gien inte hand­lar om väl­gören­het, utan om af­färskri­tiska in­vesteringar – i syn­ner­het för bo­lag som har en del av pro­duk­tio­nen utom­lands. Vis­ste du att en av fem kvin­nor i Uganda stan­nar hemma när de har mens efter­som de inte har möj­lighet att sköta sin men­shy­gien på job­bet om det sak­nas rent vat­ten och toalet­ter? Det är bara ett av många ex­em­pel på hur pro­duk­tivitet och lön­samhet min­skar när vat­ten, san­itet och hy­gien hanteras som en blind fläck. Sta­tis­tik från CDP visar att pro­duk­tionsvärdet kan öka med 420 miljoner dol­lar glob­alt om alla får till­gång till en toalett och möj­lighet att sköta sin hy­gien.

Jag hop­pas att fler före­tag ser ar­betet med vat­ten, san­itet och hy­gien som en möj­lighet att öka lön­samheten. Mitt råd är att börja med att ty­dlig­göra vem som äger frå­gan. Efter­som vat­ten, san­itet och hy­gien ofta ham­nar i ett gräns­land mel­lan miljöar­bete och so­cial håll­barhet, faller det lätt mel­lan sto­larna om inte ägan­deskapet ses över.

Som ett an­dra steg rek­om­menderar jag att kika på WaterAids hållbarhetsguide som är den första i sitt slag att kop­pla håll­barhet­srap­por­ter­ing till vat­ten­frå­gor. Guiden rik­tar sig främst till stora och medel­stora före­tag inom EU, men kan även vara ett stöd för min­dre ak­törer.

Till­sam­mans kan vi öka lön­samheten och sam­tidigt göra världen lite mer håll­bar och jäm­ställd.

Anna Nilsdotter, generalsekreterare WaterAid

Artikeln publicerades först i Hållbart näringsliv.