Ny metod kan förutsäga astmaattacker upp till fem år innan de sker

Över 500 miljoner människor har astma, vilket gör det till en av världens vanligaste kroniska sjukdomar. Astmaattacker är en stor bidragande orsak till sjukfrånvaro och vårdkostnader i samhället. Även om astma är en vanlig sjukdom, saknar vården idag tillförlitliga tester för att identifiera vilka patienter som löper hög risk för försämring. Med dagens metoder går det inte att avgöra vilka patienter som är stabila och vilka som riskerar kommande astmaattacker.

Balans mellan två ämnen

Studien i Nature Communications bygger på data från över 2 500 deltagare från tre stora astmakohorter och omfattar årtionden av elektroniska journaler. Forskarna mätte små molekyler i blodet hos personer med astma med hjälp av metoder som gör det möjligt att hantera och analysera stora mängder prover och data. De fann ett samband mellan astma och två klasser av nedbrytningsprodukter i kroppen, så kallade metaboliter; sfingolipider och steroider.

Förhållandet mellan sfingolipider och steroider kunde förutsäga risken för en försämrad astma fem år framåt i tiden. I vissa fall kunde modellen förutspå tiden till första försämring med en precision som skilde högrisk- och lågriskgrupper åt med nästan ett helt år.

– En av de största utmaningarna vid behandling av astma idag, är att vi inte har något effektivt sätt att avgöra vilka patienter som kommer att drabbas av en allvarlig astmaattack inom en snar framtid, säger Jessica Lasky-Su, docent vid Channing Division of Network Medicine på Mass General Brigham and Harvard Medical School.

Gör det möjligt att förebygga 

– Våra resultat kan lägga grunden till något som saknas i dagens vård. Genom att mäta balansen mellan specifika sfingolipider och steroider i blodet kan högriskpatienter identifieras med 90 procents säkerhet, vilket då gör det möjligt för läkare att förebygga en astmaattack, fortsätter hon.

Forskarna upptäckte att enskilda metabolitnivåer visserligen kan ge en bra fingervisning om en patients tillstånd, men att förhållandet mellan sfingolipider och steroider var det allra mest tillförlitliga sättet att mäta astmapatienters prognos.

– Vi upptäckte att interaktionen mellan sfingolipider och steroider avgör astmatikernas riskprofil. Det här förhållandet är inte bara betydelsefullt ur en biologisk synvinkel, utan visade sig också vara en tillförlitligt som mätmetod, vilket gör det lämpligt för att utveckla ett kostnadseffektivt och praktiskt användbart kliniskt test, säger Craig E. Wheelock, docent vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.

Forskarna anser att fynden utgör ett viktigt steg mot precisionsmedicin för astmatiker. Tanken är att skapa ett standardiserat kliniskt test baserat på metoden som kan användas i laboratorier för att hjälpa läkare att identifiera patienter som har en underliggande metabolisk obalans, trots att de förefaller stabila.

Forskarna betonar dock att resultaten måste valideras ytterligare innan testet kan användas i klinisk praxis. Bland annat krävs fler studier på astmapatienter, inklusive direkta kliniska prövningar och kostnadseffektivitetsanalyser.

Studien är ett samarbete mellan Karolinska Institutet i Sverige och Mass General Brigham i USA. Studien har finansierats av National Heart, Lung, and Blood Institute (NHLBI), Vetenskapsrådet och Hjärt-Lungfonden.

Intressekonflikter: Forskarna har sökt patent på metoden. Jessica Lasky-Su är vetenskaplig rådgivare åt Precion Inc. och TruDiagnostic Inc. Medförfattaren Scott T. Weiss erhåller royalties från UpToDate och sitter i styrelsen för Histolix. Övriga författare har inga relevanta konkurrerande intressen att redovisa.

Publikation

"The ratio of circulatory levels of 1 sphingolipids to steroids predicts asthma", Yulu Chen, Pei Zhang, Mengna Huang, Priyadarishini Kachroo, Antonio Checa, Qingwen Chen, Kevin Mendez, Meryl Stav, Nicole Prince, Sofina Begum, Andrea Aparicio, Tao Guo, Rinku Sharma, Su H. Chu, Rachel S. Kelly, Julian Hecker, Ayobami Akenroye, Amber Dahlin, Scott T. Weiss, Michael McGeachie, Craig E. Wheelock, Jessica A. Lasky-Su, Nature Communications, online 19 januari 2026, doi: 10.1038/s41467-025-67436-7.