Tre nya präster vigs i Linköpings stift

De nya prästerna inleder sin tjänstgöring i Svenska kyrkan som pastorsadjunkter under ett år: Jenny Egerborn i Berga församling, Kristina Hellsten i Vimmerby pastorat och Anders Ulvekrans i Tranås pastorat.

Bilder och artikel från prästvigningen publiceras i ett nytt pressmeddelande under söndagen 25 januari.

Media/journalister är varmt välkomna att närvara på mässan. Möjlighet till fotografering erbjuds efter gudstjänsten utanför domkyrkan, där de nyvigda prästerna samlas tillsammans med biskop Marika Markovits.


JENNY EGERBORN, 46 år, bor i Ödeshög
Jenny är uppvuxen i Linköping. Med bakgrund på Calle Flygares teaterskola utbildade hon sig till gymnasielärare i drama och religion. Sedan dess har hon arbetat som lärare och som församlingspedagog i olika församlingar. Genom åren har hon varvat arbete med att parallellt läsa teologi och andra kurser inom Svenska kyrkan. Redan 2012 ansökte hon om att bli antagen som prästkandidat. Men livet kom emellan. En tid som sjukskriven med efterföljande pandemi gav henne tid att tänka, bland annat genom pilgrimsvandring via Pilgrimscentrum i Vadstena.
- Jag höll i en bokcirkel där vi pratade mycket om Bibeln. Jag kände att jag ville ha mer bibelkunskap och då väcktes åter mitt sug efter att bli präst. 2022 kontaktade jag Linköpings stift igen om mina prästtankar och välkomnades med öppna armar.

Vad är din drivkraft för att bli präst? 
– Det är att prata tro och få folk att närma sig tron. Att välsigna, fira mässa och lägga människor i Guds händer. Jag har själv haft det tufft och jag vill ha tid att möta människor för att prata på riktigt. Vem är du och vad kan jag göra för dig? Kyrkan är en viloplats och en plats som ser människor.

Jenny gör sitt pastorsadjunktsår i Berga församling i Linköping.
– Jag ser fram emot det. Jag har varit där under distansutbildningen och bodde i Berga i ungdomen. Jag känner mig som hemma. Av det jag sett hittills är det en församling som gillar och tycker det är roligt att fira mässa. Folk är positiva och det är ett varierat gudstjänstliv med människor från olika kulturer. Det är ett myller av liv och det är alltid något på gång, säger Jenny Egerborn.


KRISTINA HELLSTEN, 58 år, bor i Rumskulla
Kristina kommer från sörmländska Dunker. I tonåren gillande hon varken fotboll eller hästar, intresset föll i stället på mode och textil. Detta ledde henne till olika textilutbildningar och anställningar inom mode och textil. Hon har bland annat arbetat med brudklänningar. Senaste arbetet i branschen var på NK:s tygavdelning tills avdelningen lades ned. I tankarna på vad hon skulle göra i stället började kallet att skrika igen.
- Jag har alltid haft en stark gudstro, men inte alltid i kyrkans rum utan i naturen. Nu när jag behövde hitta en ny väg läste jag mystikerna och pilgrimsvandrade i Spanien.
Jag kände kallelsen jättekraftigt och en vän sa ”ska du inte bli präst nu då?” Och så blev det. Jag är jätteglad över erfarenheterna från livet som jag tar med mig in som präst.

Vad är din drivkraft för att bli präst? 
– Det har varierat under vägen. Tidigare ville bli jag bli sjukhuspräst med de själavårdande bitarna, men sedan under praktiken och kortare anställningar så har jag gillat allt. Det är jättespännande med konfirmation och med gudstjänst och mässa. Jag är så glad att jag får vara med om det här. Det är helheten i prästyrket, som en livsstil att få ägna sig åt det här kallet.

Kristina gör sitt pastorsadjunktsår i Vimmerby pastorat.
– Det känns helt fantastiskt med Vimmerby. Jag har blivit så fint mottagen när jag har varit på praktik där. Jag har varit runt på lite olika ställen i pastoratet och jag kan bara tala gott om människorna jag mött och hur man värnar om sin bygd och sina kyrkor, säger Kristina Hellsten.

 
ANDERS ULVEKRANS, 52 år, bor i Strålsnäs i Boxholms församling.
Anders är uppvuxen i Mjölby. Efter gymnasiet gick flyttlasset till Stockholm och därefter till Hälsingland ”på landet med björn och varg runt husknuten” och Dalarna innan han återigen landade i Östergötland. Under dessa år arbetade han inom sjukvården, men pluggade också teologi under ett år i Stockholm utan att veta vad han skulle ha det till. Han har gått i kyrkans barntimmar och konfirmerats, men han lämnade kyrkan för andra livsåskådningar. Anders beskriver sin resa till att bli präst som en brottningsmatch med kyrkan.
- Det fanns alltid ett kliande finger med kyrkan som gjorde att jag inte kunde släppa det. Det har funnits tecken jättelänge med okända människor som frågat om jag inte borde bli präst. Så till slut bad jag en bön att ”om det är meningen att jag ska bli präst så ge mig ett tecken”. Det första jag möter på en tom sidogata var en präst. Gud kunde inte bli tydligare än så.

Vad är din drivkraft för att bli präst? 
– Jag brinner för nattvarden och att leda mässan. Nattvarden och dess mysterium står mig nära hjärtat. En annan drivkraft är bikten. Det finns en förlösning och själavårdande som händer i bikten. Och så älskar jag att förkunna och predika! Mina ledord som präst är lovprisa, välsigna och predika.

Anders gör sitt pastorsadjunktsår i Tranås pastorat.
– Under utbildningens sista år, på distans, har jag varit i Tranås och därför redan kommit in i församlingen. Jag har blivit väldigt fint välkomnad från dag ett och ser med glädje fram emot att vara där. Jag gillar bredden med stad och landsbygd, det fina diakonala arbetet i församlingen och så är det ett väldigt bra arbetslag, säger Anders Ulvekrans.

Diakoner och präster är de yrkesgrupper i Svenska kyrkan som vigs till tjänst. Vigningslöftena handlar bland annat om att säga ja till att utöva ämbetet så att ”Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen”.

Det första året tjänstgör en ny präst som pastorsadjunkt i en så kallad missivförsamling, en introduktionsförsamling.