Sverige sviker de mest utsatta barnen

Barnombudsmannens samtal med barn visar att alltför många våldsutsatta barn inte upptäcks, och att upptäckten är särskilt låg när det gäller de yngsta barnen. Det är djupt oroande, eftersom vi vet att de tusen första dagarna i ett barns liv är avgörande för hälsa, utveckling och framtida livsvillkor. Särskilt allvarligt är också att det saknats tydliga rekommendationer till yrkesverksamma att rutinmässigt ställa frågor om våld till barn och unga.

Barn berättar för Barnombudsmannen hur de lämnas kvar i våldsamma hemmiljöer trots att vuxenvärlden känt till oro. Den lagstiftning som finns för att skydda barn används inte fullt ut, och barn får inte den delaktighet de har rätt till i beslut som rör deras liv. Det är av yttersta vikt att barn skyddas och att när stöd ges ska insatser följas upp och utvärderas utifrån barns perspektiv. Först då kan vi veta om barnets situation blivit bättre och om insatserna haft effekt. 

Barnombudsmannen kräver:

Fråga rutinmässigt

Professionella inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola och rättsväsende måste ställa frågor om våld som en självklar del av sitt uppdrag. Barn ska inte vara beroende av att vuxna “råkar upptäcka” tecken. Att fråga systematiskt är en skyddsfaktor.

Erkänn våldets konsekvenser för umgänge

En vårdnadshavare som utsätter barnet för våld är inte en trygg omsorgsperson. Våld mot barn är en kriminell handling, och barnet är ett brottsoffer. Barn ska därför inte tvingas, pressas eller övertalas till umgänge med förövare.

Bygg system som fångar upp barn tidigt

Sammanhållen barnjournal, utvecklade hembesöksprogram, och nationell traumascreening är centrala delar i ett förebyggande skyddsnät.

Ytterligare analys och förslag finns att läsas i vår rapport  ”Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem.”