Rapport synliggör behovet av stärkt samverkan i vårdkedjan

Rapporten har tagits fram av Institutet för mänskliga rättigheter och riktar strålkastarljuset mot en viktig fråga. Den belyser hur brister i systemet för in- och utskrivning samt i vårdkedjan leder till godtyckliga frihetsberövanden, med vad man beskriver som allvarliga konsekvenser för både rättssäkerhet och barns grundläggande rättigheter.

– Våra insatser ska riktas till de barn och unga som har störst behov av SiS stabilitet, struktur och ordnade skolgång. När riskerna som föranledde en placering har sänkts med hjälp av våra insatser behöver andra samhällsaktörer ta vid. Vård på låsbar avdelning under lång tid riskerar annars att bli kontraproduktiv för vissa målgrupper, till exempel flickor med självskadeproblematik. Det är dock tydligt att kommunerna ibland saknar lämpliga placeringsalternativ, säger ungdomsvårdsdirektör Birgitta Dahlberg.

Att barn och unga blir kvar inom SiS när vårdbehovet inte längre finns innebär även att rörligheten i vårdkedjan minskar. Detta bidrar till den platsbrist SiS har inom ungdomsvården. Antalet utskrivningsklara har återkommande motsvarat de barn och unga som väntar på att få en plats inom SiS. Konsekvensen av detta blir således att barn och unga som behöver vård inom SiS inte omedelbart kan få den, eftersom platserna kan vara upptagna av barn och unga som inte längre behöver den.

Tidsbegränsade placeringar

Rapporten innehåller en rad rekommendationer till lagstiftaren, bland annat att utreda tidsbegränsade placeringar inom LVU. SiS ser att tidsbegränsningar inom den slutna ungdomsvården generellt sett leder till tydligare struktur och förutsägbarhet, ökad trygghet och bättre möjligheter att tillgodogöra sig vård och behandling.

– Vi måste kroka arm för att hitta lösningar och stärka samverkan inom vårdkedjan, och säkerställa att utsatta barn och unga får den vård de behöver. Det vi från SiS håll framför allt arbetar med är att skapa fler öppna och utskrivningsförberedande platser. Detta gör vi inte minst för att underlätta övergången till vård i öppnare former, avslutar Birgitta Dahlberg.