Så kan vi stärka forskningskommunikation genom att lära av Europa

I Vetenskapsrådets nya rapport Främja forskningskommunikation – strategier och lärdomar från Europa jämförs satsningar i nio europeiska länder och inom EU‑kommissionen. Rapportförfattarna beskriver hur allt från politiska strategier och finansieringsmodeller till nationella kompetenscentrum, utbildningar och incitament för forskare kan vara viktiga instrument för att främja forskningskommunikation.

– I det polariserade och utmanande geopolitiska läge vi befinner oss i, är god forskningskommunikation viktigare än någonsin – den bygger broar mellan kunskap och samhälle och stärker demokratin, säger Vetenskapsrådets generaldirektör Katarina Bjelke.

Brett europeiskt engagemang men olika vägar framåt

Många länder prioriterar forskningskommunikation genom tydliga nationella strategier. I Tyskland och Nederländerna spelar departementen en stark roll, medan Irland och Luxemburg tagit fram modeller och nyckeltal för att mäta hur forskningen involverar samhället. Storbritanniens omfattande system för att bedöma forskningens genomslag, bland annat via Research excellence framework (REF), har skapat incitament för både lärosäten och forskare.

Ett växande antal länder satsar dessutom på att driva utvecklingen framåt genom kompetenscentrum, nationella nätverk och utmärkelser.

Flera forskningsfinansiärer ger särskilda bidrag för forskningskommunikation, ställer krav i utlysningar eller följer upp hur projekten arbetar med dialog och samskapande. Inom Horisont Europa bedöms projekt ofta inte bara utifrån vetenskaplig kvalitet utan också utifrån vilket genomslag de kan få och hur forskarna planerar att samarbeta med intressenter utanför akademin.

Svenska finansiärer kräver oftast inte kommunikation

I länder där forskningskommunikation prioriteras på nationell nivå – i lagstiftning, forskningsstrategier eller departementens styrning – är incitamenten för forskare att engagera sig som starkast.

Rapporten visar att Sverige har mycket att bygga vidare på; här finns många starka aktörer och initiativ. Samtidigt ställer svenska finansiärer generellt inga krav på och följer inte upp kommunikationsinsatser systematiskt.

– Den här rapporten ger en god översikt som vi kan använda för att utveckla vår egen verksamhet och när vi ger råd till regeringen, säger Mikael Jonsson, chef för kommunikationsavdelningen på Vetenskapsrådet.