Högskolans forskare ger Hälsingegårdar längre liv

Erik-Anders i Söderala är en av de sju utvalda Hälsingegårdar som ingår i världsarvet och representerar ett tusental gårdar i landskapet. Fukt och mögel är ett ständigt hot mot de gamla träbyggnaderna, särskilt i torpargrunderna under sensommar och höst. Problemet förvärras troligen av klimatförändringar. För att kartlägga fuktproblemet utför forskare från Högskolan i Gävle långtidsmätningar av temperatur och luftfuktighet i de världsarvsklassade gårdarna.

Något oväntat har det visat sig att fukt kan ställa till problem även vintertid, trots att de ouppvärmda byggnaderna då är för kalla för mögeltillväxt.

– Ägaren här på Erik-Andersgården kontaktade oss på vintern för ett antal år sedan och ville ha hjälp. Då hängde vattendroppar på trädetaljer inomhus, säger Magnus Mattsson, lektor i energisystem vid Högskolan i Gävle.

Kondens ställer till problem

Analys av mätdata från gårdarna visade att luftfuktigheten ibland når extremt höga nivåer under vintern. När kalla byggnader snabbt möter varmare och fuktigare luft kan kondens bildas på kalla ytor inomhus.

– Vi kunde se att luftfuktigheten vid vissa tillfällen nådde upp till 100 procent. Då blir det kondensutfällning inne i byggnaden, säger Magnus Mattsson.

Det kan i sin tur skada det hantverk som gör Hälsingegårdarna unika: de rikt dekorerade interiörerna. Målningar på linnetapeter sväller när det blir fuktigt och tar sedan skada när temperaturen sjunker igen, trädetaljer påverkas och målarfärg krackelerar.

För att minska de värsta fukttopparna har forskarna installerat sorptionsavfuktare vintertid i Erik-Andersgården. Tekniken fungerar även vid minusgrader.

– När luftfuktigheten går över 80 procent startar avfuktaren automatiskt och minskar risken för kondens, säger Magnus Mattsson.

Lovande resultat

Systemet tar in uteluft, avlägsnar fukt i en roterande trumma med silikagel och skickar tillbaka torrare luft in i byggnaden, medan fuktig luft leds ut. Att använda den här tekniken blir betydligt billigare än att hålla byggnaderna varma vintertid, vilket dessutom skulle locka till sig skadedjur som möss, råttor och insekter. En utmaning är sprida den ”torkade” luften till alla rum och skrymslen i byggnaden, varför det behövs slangar mellan rummen vintertid, utanför besökssäsong.

Metoden har nu testats tre vintrar och resultaten är lovande.

– Vi ser att det fungerar bra och att vi kan undvika att luftfuktigheten blir för hög, säger Magnus Mattsson.

Projektet finansieras av Länsstyrelsen Gävleborg med medel från Riksantikvarieämbetet, som framhåller riskerna med ett förändrat klimat på kulturhistoriska byggnader. På sikt kan metoden också användas i andra historiska byggnader där fukt riskerar att skada kulturhistoriska värden.