Åstorpsbonden: "LRF Mjölks guldmedalj är som böndernas Nobelpris"

Sedan 2001, när han fick den första utmärkelsen i kvalitetsprogrammet, har Andreas Nilsson jobbat målmedvetet för att nå guldet.

– Det blev kanske som en fix idé och nu känns det nästan overkligt att jag har klarat det. Det är ju som böndernas Nobelpris. Det har inte varit enkelt och jag har haft flera motgångar; min far tog livet av sig och mitt hus brann. Men jag lade min energi på korna och nu är jag i mål. Jag är mycket glad och stolt över detta, säger han.

Till slottet – och Stockholm

Själva utdelningen blir en höjdpunkt på flera sätt. Det är första gången Andreas Nilsson besöker Stockholm och nu får han göra det med besked.

– Det är inte alla som bjuds till slottet och får medalj av kungen. Det ser jag fram emot! Det är extra roligt för jag döptes dagen efter hans giftermål och fick därför heta Karl Gustav Andreas Nilsson. Jag kallas för Kalle för min bror kunde inte säga Andreas.

Året har börjat ovanligt rikt på firanden för Andreas Nilsson. I februari fyllde han 50 och då blev det kalas som även det var kopplat till Guldmedaljen.

– Jag bjöd på fest för många runtomkring som har varit delaktiga i mjölkproduktionen. Även om det är jag som har gjort det dagliga jobbet, hade jag aldrig klarat det helt själv.

Andreas började jobba på föräldragården efter gymnasiet och under åren har han haft runt 25 kor.

– Jag har alltid varit insnöad på kvaliteten. Den ska vara så bra att det går att göra ost av mjölken. Ska man lyckas måste korna må bra och man måste vara noggrann med precis allt. Är en ko lite stum i juvret gäller det att smörja och dra för hand, sådan där gammal kunskap. På en liten gård måste varenda ko ge mjölk av toppkvalitet, annars märks det i tanken. Därför är jag extra stolt över att jag har lyckats.

Kor med personlighet

Korna har han en personlig relation till. De har sitt officiella namn och nummer på skylten, men de brukar få smeknamn som de lystrar till.

– En heter Bäbisen för brorsans lilla tös såg henne som kalv och kallade henne så. Bäbis första dotter fick heta Lillbäsbisen och sedan har det fortsatt så med olika namn med Bäbis. Så där håller jag på.

I ladugården har han kor av olika raser. Några få är svartvita lågland, några fler är svensk rödbrokig, men med åren har han avlat in alltmer av Brown Swiss.

– Det är från början en alp-ko som ska tåla både värme och kyla bättre. Det är också mycket fina kor. Kalvarna har stora speciella öron med så mycket hår att man knappt ser öronmärket. Alla som kommer hit tycker att mina Brown Swiss är så söta. Det skulle vara fler sådana kor på mejeriaffischerna, säger han.

"Regelbördan kan få mig att tappa sugen"

Även om han alltid har trivts med jobbet kan all administration få honom att tappa sugen ibland. I dag behöver en svensk bonde följa cirka 900 regler och förhålla sig till 15 myndigheter. Det är mängder med dokument som ska skickas in.

– Min arbetsglädje får jag av djuren. Det finns inget roligare än att se dem gå ute på bete. Det är på djuren jag vill lägga min energi, men nu måste jag sitta och fylla i en massa papper, säger Andreas, med viss trötthet på rösten.

Han tycker också att det är dubbelmoral att sätta upp regler som landets egna bönder ska följa, men sedan strunta i dem när man köper in livsmedel. Att exempelvis skolor och äldreboenden serveras mat som skulle vara olaglig att producera i Sverige.

– Det är inte rimligt att vi har två olika spelplaner. Man borde värna det egna lantbruket mycket mer. I Sverige är vi noga med djurhälsa och använder väldigt lite antibiotika. När våra djur går ute på bete får vi öppna landskap och biologisk mångfald på köpet, säger han.

"Roligt att någon ser att vi är duktiga"

Samhället blir dessutom sårbart om man är beroende av matimport, påpekar Andreas Nilsson. Och även om några få stora gårdar producerar allt. Därför behövs även mindre gårdar, men det är inte enkelt att driva en sådan i dag, konstaterar han.

– Därför är det extra roligt att få Guldmedaljen. Att någon ser att vi är duktiga här på gården.