Öppet brev till våra folkvalda politiker: När barnen har avtjänat sina straff och frisläpps – vad tror ni har hänt då?

Regeringens förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år är inte ett steg mot trygghet – det är ett steg mot ett mer otryggt samhälle med risk för mer omfattande kriminalitet.

Jag förstår att ni, våra folkvalda politiker letar efter olika vägar att bromsa den eskalerade kriminaliteten bland barn. Den oroar oss alla. Jag vill också som ni, leva i ett tryggt samhälle. Jag vill också att brottsoffer ska ges upprättelse och att förövare ska bära sitt ansvar och axla sin skuld. Jag vill inte heller se att barn dras in i denna livsfarliga spiral av destruktion som kriminalitet skapar. Men att sänka straffbarhetsåldern till 13 år är en farlig väg som riskerar att låsa fast barn i kriminalitet i stället för att hjälpa dem ur den. Vad tänker ni ska ske med barnen i våra fängelsemiljöer? När barnen har avtjänat sina straff och frisläpps – vad tror ni har hänt då? Tyvärr tror jag att det är då vi riskerar att möta trasiga unga vuxna som lärt sig mer om kriminalitet än de kunde innan och det är verkligt farligt.  

Enligt all tillgänglig forskning och välbeprövad erfarenhet räknas så kallade reparativa praktiker som det mest effektiva för att motverka brott. Det är en försoningsmetod som syftar till att förhindra våldsutveckling och skapa möjligheter till försoning och fred – både i samhället och mellan människor. Det centrala i arbetet handlar om att brott skadar relationer och att dessa relationer inte kan repareras med straff utan genom ansvarstagande och upprättelse.

En lång rad länder i världen tillämpar reparativa praktiker sedan länge; Nya Zeeland, Kanada och Storbritannien, är bara några exempel. I Storbritannien, där man arbetar så, har ungdomsbrottsligheten gått ner. Mellan 2010 och 2018 minskade antalet gripna ungdomar från 250 000 årligen till ca 70 000 – en minskning med drygt 70 procent!  

Varför föreslår ni, våra folkvalda politiker i stället längre strafftider och att barn ska kunna sättas i fängelse, något som dessutom är långt dyrare än arbetet med reparativa praktiker?

Jag har i över tjugo år både forskat och arbetat praktiskt med förövare och brottsoffer och vågar därför påstå att jag vet att brottsoffer ges tillfälle till verklig upprättelse och förövare reella möjligheter till ansvarstagande genom arbete med reparativa praktiker. Det innebär inte att samhället inte kommer ta ansvar för dessa ungdomar, men det görs på ett annat sätt och i ljuset av hållbara, förändrande och humana processer.

En förövare berättar så här om sina erfarenheter av reparativa praktiker under tiden han avtjänade sitt straff på Kumlaanstalten; "Min syn på brott har totalt ändrats och jag kan nog för första gången ärligt säga att jag ser hur mina handlingar skadar och har skadat mina brottsoffer. Jag ser nu tydligt hur det har påverkat alla de människor runt omkring mig och alla de som på något sätt berörts av mina brottshandlingar. Det har fått mig att aldrig mer vilja utsätta en annan människa för något brott, att aldrig mer vara orsaken till någons smärta och lidande."

Ett brottsoffer sa efter mötet med sin förövare: "Nu ligger skulden där den hör hemma! Hos honom! Och jag slipper fundera på om det ändå var mitt fel! Nu kan jag släppa åtminstone detta! Tack!" Det är oundvikligt att konstatera att genom att hjälpa förövare att ta ansvar, tas också steg mot att stärka brottsoffer i sina processer.

Om ni våra folkvalda politiker, verkligen menar att ni vill ge brottsoffer upprättelse och oss medborgare ett tryggare samhälle – ge då förövare verkliga möjligheter till ansvarstagande och förändring. Ta brottsoffers lidande på allvar och låt dem komma till tals, skapa verklig möjlighet för dem att få svar på sina frågor och rikta sin smärta, sorg och frustration åt rätt håll – till förövaren! Reparativa praktiker tar kriminalitetens konsekvenser på största allvar och syftar med sina metoder till att vi ska kunna leva i ett tryggare samhälle tillsammans – det åstadkommer inte sänkt straffbarhetsålder!

En av världens ledande kriminologer, Frances Crook säger: ”Att sänka straffmyndighetsåldern vore ett fruktansvärt misstag. Det är dyrt att låsa in fler, och de kommer inte att bli mindre kriminella. Forskningen inom detta område är glasklar. När det kommer till ungdomsbrottslighet fungerar inte straff. Kriminalisering av barn leder till fler brott.” 

Jag uppmanar er, våra folkvalda politiker att inte gå i fel riktning när ni har chansen att göra något bra och hållbart. Idag är jag biskop i Svenska kyrkan och min gudstro tillsammans med mina erfarenheter av reparativt arbete gör att jag fortfarande tror på människan. Det är inte en naiv tro, det är en tro som gång på gång visar att förändring är möjlig och att vi människor inte bara är kapabla till att göra ont, vi är också kapabla att göra om och göra rätt – om vi ges rätt möjligheter.

Ulrica Fritzson
biskop i Skara stift