Ärkebiskopens tal på Norrmalmstorg för Ukraina

Ärkebiskopens tal, Måndagsrörelsen den 20 april 2026:

Vänner, tack för att ni är här i dag! Tack för er uthållighet! Måndagsrörelsen fortsätter därför att kriget mot Ukraina fortsätter. Därför att människor fortfarande dödas. Barn skadas. Familjer splittras. Städer och byar förvandlas till ruiner. Det försvinner inte genom att vi tittar bort. Ukraina behöver vårt och omvärldens uthålliga stöd. Vi tänker inte titta bort.

Att försvara Ukrainas rätt att försvara sig är att försvara freden – i Ukraina, Europa och världen. Försvaret av Ukrainas rätt att finnas är också att försvara vår egen rätt att finnas.
                     
Här råder ingen moralisk oklarhet. Ukraina kämpar för sin integritet, sin frihet och sin fred enligt folkrätten och den regelbaserade världsordningen. Ukraina har rätt. Angriparen bär ansvaret. Sveriges står fast, som vän och granne. Tillsammans.

Vi gör detta för fredens skull. För Ukrainas freds skull. För världens freds skull. Och vi ger inte upp hoppet.

Vi tror på en dag när Ukrainas barn åter kan springa över fält som inte längre är minerade. När förälskade par kan sitta på caféer i östra Ukraina utan att stelna till av rädsla när en motor med drönarliknande ljud hörs på avstånd. När skolor, kyrkor, sjukhus och hem åter är platser för vardagens liv. Så ser den kommande framtiden ut.

Vi som står här i dag måste vara en del av det hoppet. I våra tankar och böner. I våra handlingar. Och i vårt stöd till den breda politiska enighet i Sverige som stöder Ukrainas försvar. Tack till svenska politiker som håller i och håller ut i att låta stödet bli praktik.

Som kristen tror jag att varje människa hålls ansvarig för hur hon gestaltar det fredsbudskap Jesus talar om. Vad gjorde vi när människovärdet trampades på? Som kyrkoledare vill jag därför särskilt vända mig till patriark Kirill:

Aldrig, aldrig ska ett anfallskrig välsignas av en kyrka. Ändå ser vi en förvriden teologi användas för att helga våld, urskulda övergrepp och kalla en nationalism där ett land triumferar på ett annat lands bekostnad för kristen och eftersträvansvärd.

När krig kallas heligt, när döden förklaras frälsande, när fienden demoniseras – då har en kristen ledare fullständigt svikit sitt uppdrag.

När du säger så, patriark Kirill, då har du vänt ryggen åt honom som sa: Saliga är de som håller fred (Matt 5:9). Du har vänt ryggen åt honom som sa: Vad ni har gjort mot någon av dessa mina minsta … det har ni gjort mot mig (Matt 25:40).

Att följa Jesus, som kyrkan predikar, betyder att inte acceptera orättfärdighet, att inte blunda för övergrepp, att aldrig sprida hat, och att aldrig klä lögnen i fromma ord. En dag ska vi stå inför vår Herre. Är det krigets eller fredens berättelse vi ska berätta?

Historien lär oss att ondskan förlorar till sist. Om våldet hade segrat och krigen varit utan ände, hade mänskligheten sedan länge varit utplånad. Fram till den dagen så är våra möten här på torget en motståndshandling. De är för att bevara vår mänsklighet. För att stödja varandra i uthållighet. För att ta ett steg i fredens riktning. För Ukrainas och världens skull.

Låt oss bära hoppet – också när det känns tungt att bära. Och låt oss be och verka för en rättvis fred där Ukraina får blomstra i trygghet. I min tradition är handling och bön nära förknippat, så jag vill be. Var gärna med, var och en på det sätt som är bekvämt:

Gud, jag ber för folken i Ukraina och Ryssland, för alla som drabbas av våldet, för alla som tvingas att strida, och för alla som fruktar för sina och sina näras liv. Och för alla som nu är på flykt. Jag ber om frihet och fred för Ukraina, och jag ber för Sverige och för alla som bor här, om sammanhållning och uthållighet i ofredens tid. Om öppenhet och generositet för dem som kan behöva skydd inom våra gränser ber jag dig, du kärlekens Gud. Amen.