Post IVA – ett viktigt stöd efter intensivvården

Post‑IVA i Skövde har funnits sedan omkring 2006 och var tidigt ute i Sverige med denna typ av verksamhet. Mottagningen följer upp alla patienter som varit inneliggande på IVA i mer än 72 timmar. Kontakten inleds med ett telefonsamtal där patienten erbjuds ett uppföljningsbesök. Om patienten inte nås per telefon skickas i stället ett meddelande via 1177.

– Vi vet att intensivvården kan lämna djupa spår, både psykiskt och känslomässigt. Post‑IVA finns för att patienterna ska få hjälp att förstå vad de varit med om och få sätta ord på sina upplevelser, säger Marie Eriksson, IVA‑sjuksköterska.

Kafékväll för patienter och anhöriga

Nyligen arrangerades även en kafékväll, där tidigare patienter och anhöriga bjöds in för att träffas och samtala tillsammans.

– Det föll väldigt väl ut. Både patienterna och inte minst anhöriga hade stort utbyte av varandras erfarenheter och det uppskattades mycket, säger Kristina Wernvik, IVA-sjuksköterska.

Post‑IVA är därmed inte bara en uppföljning – utan en viktig del av läkningen efter intensivvård, för både patienter, närstående och vårdpersonal.

Ett svart hål i minnet

Många patienter beskriver tiden på IVA som ett ”svart hål”. Delirium är vanligt, vilket kan innebära skrämmande hallucinationer och overklighetskänslor. Andra drabbas av depression eller posttraumatisk stress efter vårdtiden. En viktig del av arbetet på IVA är därför att skriva dagbok och ta fotografier under vårdförloppet.

– Dagboken är ett jätteviktigt verktyg i återhämtningen. För vissa patienter är den den allra viktigaste tillhörigheten de har. Den kan vara helt sönderbläddrad för att den lästs så många gånger, säger Kristina Wernvik, IVA‑sjuksköterska.
– Samtidigt finns det patienter som inte orkat öppna sin dagbok alls, eftersom minnena är för traumatiska.

Samtal, förståelse och igenkänning

Vid ett besök på post‑IVA träffar patienten personal från intensivvården. Tillsammans går man igenom en tidslinje som beskriver vårdförloppet dag för dag. Ofta används dagboken som stöd för att skapa sammanhang och förståelse.

Patienterna får berätta om sina minnen – eller minnesluckor – och sätta ord på mardrömmar, hallucinationer och känslor. Närstående uppmuntras att delta, eftersom även de ofta bär på starka upplevelser.

– Många patienter drabbas av PICS, post intensive care syndrome, som kan ge psykiska, kognitiva och fysiska besvär efter intensivvården. Men det finns också PICS‑family. De närstående har levt under extrem stress när deras anhöriga svävat mellan liv och död, säger Marie Eriksson.
– Ofta märker vi att det är just de anhöriga som har ett stort behov av att prata.

Som en del av besöket erbjuds patienterna även att gå in i en IVA‑sal för att återse miljön. Alla orkar dock inte – för vissa är det för psykiskt påfrestande.

Stort värde för både patienter och personal

Trots att många patienter kan känna tvekan inför uppföljningen, beskriver personalen att besöken nästan alltid upplevs som mycket positiva i efterhand.

– Det är jobbigt att riva upp de här känslorna, men jag kan faktiskt inte påminna mig om någon som inte varit nöjd efter sitt besök, säger Kristina Wernvik.

Post‑IVA‑arbetet har också stor betydelse för personalen på intensivvården.

– Att få höra patienters och anhörigas berättelser är otroligt värdefullt för oss. Det blir en slags kvalitetssäkring av det vi gör och ger mening i vårt arbete, säger Marie Eriksson.