Ny undersökning: Svårt sjuka får sämre tillgång till vård

– Den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med köerna är tillräcklig bemanning. Regeringen kan bidra till detta genom att värdesäkra de generella statsbidragen. Det skulle ge regionerna bättre förutsättningar för att kunna anställa, säger Hanna Kataoka, ordförande för Läkarförbundet.  

Läkarförbundet har undersökt hur länge olika grupper får vänta på tre vanliga operationer: ländryggs-, knäprotes- och höftproteskirurgi. Resultaten visar att det är stora skillnader i väntetider mellan svårt sjuka respektive i övrigt friska patienter, särskilt när det gäller ländryggskirurgi och knäproteskirurgi. Exempelvis fick i övrigt friska patienter förra året vänta 42 dagar på ländryggskirurgi medan svårt sjuka hade 115 dagar i medianväntetid till samma operation.

Ett skäl till att svårt sjuka patienter får vänta betydligt längre är att de behöver opereras på sjukhus där det finns tillgång till intensivvård och eftervård. På sjukhusen råder vårdplatsbrist, vilket förlänger väntetiderna. Friskare patienter kan opereras vid privata kirurgiska enheter. Analysen pekar också på att regeringens riktade satsningar på enskilda diagnoser, såsom höftleder, grå starr och framfall, kan bidra till att öka ojämlikheten då de tenderar att gynna friskare patienter.

I rapporten pekar Läkarförbundet ut flera förslag på åtgärder. Bland annat efterlyser förbundet fler vårdplatser, satsningar på bättre arbetsmiljö i regionerna samt långsiktig styrning och finansiering från statens sida.

– Både regeringen och regionerna behöver agera för att öka jämlikheten till vård. Staten måste upphöra med punktinsatser och regionerna behöver ersätta besparingar med satsningar på att utbilda, behålla och rekrytera klinisk personal, säger Hanna Kataoka.

Om undersökningen
Rapporten bygger på data från kvalitetsregistret Svenskt Perioperativt Register (SPOR), där väntetider till operation redovisas utifrån bland annat ASA-klass, det vill säga vårdtyngd. Det möjliggör jämförelser av väntetider för relativt friska patienter (ASA-klass 1 och 2) med de svårt sjuka (ASA-klass 3), till exempel multisjuka äldre.