OK Ravinen och IFK Göteborg vann Stafettligan #4 i Ronneby

På herrsidan växlade OK Ravinens Erik Herne först på den inledande sträckan, 33 sekunder före OK Denselns August Mollén.

Gustav Bergman höll sedan tätpositionen på den andra sträckan, trots några misstag. IKHP Huskvarna, med Simon Harden på andrasträckan, gjorde en fin insats och växlade som tvåa.

– Ja men det var bra överlag. Jag tycker att jag öppnade ganska bra. Precis innan första radion började jag läsa mellan fel kontroller och svävade iväg lite, men jag räddade upp det ganska snabbt. Det var 30–40 sekunder som gick där. Förutom det gick det väldigt bra, berättar Gustav Bergman efter loppet.

Det blev spänning på den sista sträckan när OK Ravinens Axel Granqvist gjorde ett större misstag och de jagande lagen tog sig ikapp. Efter några bra vägval på slutet höll han undan och säkrade segern, endast sex sekunder före OK Orion. Anton Johansson stod för en stark slutsträcka och tog OK Orion från nionde till andra plats.

– Det känns jättebra. Jag öppnade stabilt, men sen ut från nian trodde jag att jag var vid tian och sprang hela vägen till elvan. Så vänder jag och inser att jag gjort fel. Vid tian ser jag IKHP och adrenalinet går i taket. Sen kommer Anton Johansson vid varvningen och det var jäkligt slitigt sista varvet. Till sista chansade jag, skickade ut på ängarna och sprang bara, säger Axel Granqvist.

På damernas första sträcka var Erika Källvik Leufvén från IFK Göteborg snabbast, tätt följd av Västerviks OK och OK Kåre. På den andra sträckan tog Västervik kommandot över stafetten genom veteranen Lena Eliasson-Lööf.

Västervik kunde dock inte hålla undan på den sista sträckan mot IFK Göteborgs Elin Svantesson, som förde sitt lag till seger i damklassen. Västervik slutade tvåa och IKHP Huskvarna, med Isa Envall på den sista sträckan, tog tredjeplatsen.

– Det känns bra. Jag har sprungit många sistasträckor under våren så det känns stabilt, säger Elin Svantesson.

På frågan om hon hade mycket kontakt med Västervik under banan svarar hon:

– Jag såg Elin Classon först vid sexan och sen var vi ihop vid åttan-nian. Men sen gick jag om och efter varvningen kändes det ganska lugnt. Jag fick en liten lucka ganska direkt och var ganska säker på min spurt också, så det kändes tryggt.