Se människan bakom demenssjukdomen

Att vara Silviasjuksköterska innebär att dagligen möta människor i deras mest sårbara faser. För Mélé Dadzie har det blivit en drivkraft att alltid se personen bakom diagnosen och att bemöta varje individ med värdighet, respekt och empati.

– Vi har alla genomgått en utbildning som inte bara har gett oss en djupare förståelse för vården av personer med kognitiv sjukdom, som demens, utan också stärkt oss i vår förmåga att möta varje individ med den värdighet, respekt och empati de förtjänar.

Det är engagemanget för att göra skillnad som har lett Mélé in i yrket:

– Jag valde att bli Silviasjuksköterska för att jag har en genuin vilja att göra skillnad. Jag vill se bortom diagnosen och i stället möta människan bakom den.

Vill vara ett stöd
Genom utbildningen och det dagliga arbetet har Mélé utvecklat förmågan att vara en trygg stöttepelare för såväl personer med demens som deras anhöriga. En av de upplevelser som gjort starkast intryck är mötet med en kvinna som sällan pratade eller sa något.

– En dag började jag nynna på en låt som jag visste var populär på 80-talet, och då hände något. Ett svagt leende spred sig över hennes läppar, och hon nynnade med. Det var då jag förstod att det lilla ljuset finns där, även när det är dolt.

För Mélé handlar arbetet om att se varje individ bakom diagnosen.

– Som Silviasjuksköterskor har vi ett ansvar att se människan vi möter. Att ta del av deras unika historia, glädjeämnen och styrkor, även när sjukdomen skymmer sikten.

Brobyggare och kunskapsspridare
Rollen som Silviasjuksköterska är långt mer än att ge omvårdnad. Det handlar om att skapa förståelse och bygga broar.

– Vi ska sprida kunskap och bidra till ett mer förstående och demensvänligt samhälle. Vår kunskap och kompetens är ovärderlig. Vi är inte bara vårdgivare utan vi är också brobyggare. Broar mellan det förflutna och nuet, mellan glömda minnen och nya upplevelser.