Staten behöver ta ett tydligt ansvar för klimatanpassning

- Bygg- och anläggningsbranschen vill bidra, men det nationella klimatanpassningsarbetet är fragmenterat och underfinansierat. Det gör att spaden inte kommer i marken. Projekt genomförs inte i den takt som behövs för att våra städer och samhällen ska bli mer motståndskraftiga, säger Emma Bonnevier, expert klimatpolitik och grön konkurrenskraft, Byggföretagen.

Enligt Byggbarometern uppger 70 procent av företagarna att projekten kommer att påverkas av ökade krav på klimatanpassning de närmsta fem åren. Drygt 40 procent upplever att klimatanpassning kommer ge nya affärsmöjligheter. Samtidigt anser sex av tio att man i dag saknar rätt kompetens.

- Det finns ett gap mellan politikens krav på klimatanpassning och vad företagare kan leva upp till. Viktiga förslag från tunga utredningar som Klimatanpassningsutredningen och VA-beredskapsutredningen väntar fortfarande på att genomföras, samtidigt som branschen är i stort behov av ett tydligare statligt ansvar, säger Emma Bonnevier.

Ingen svensk kommun har varit förskonad från naturskador under det senaste decenniet. Under 2024 registrerades över 20 000 naturorsakade försäkringsskador, vilket resulterade i ersättningar på mer än 1,2 miljarder kronor för skador på egendom.

- Naturrelaterade skador slår även mot företag. Byggarbetsplatser påverkas, material förstörs och leveranskedjor bryts – med förseningar och ökade kostnader som följd, säger Emma Bonnevier.

Byggbarometern har besvarats av drygt 350 företagare, varav 85 procent är verksamma i små- och medelstora företag.

Fem förslag för en stärkt klimatanpassning:

• Bristande resiliens i befintlig bebyggelse löses inte genom höga krav i enskilda utvecklingsprojekt. Den som flyttar in sist ska inte tvingas bära kostnaden för gemensamma investeringar. Därför måste långsiktiga klimatanpassningsåtgärder huvudsakligen bekostas av det offentliga. 

• Lagen om allmänna vattentjänster måste beredskapsanpassas. Det måste vara enklare att få ut handlingar och scenarion om risker och sårbarheter.

• VA-taxor måste vara förutsägbara, transparenta och strikt följa självkostnadsprincipen. Kostnader för att kompensera för tidigare politisk passivitet eller eftersatt underhåll från kommunens sida ska inte vältras över på dagens VA-kollektiv.

• Sveriges resiliens behöver stärkas, utan att byggkostnaderna rusar och tillståndsprocesser försvåras. Därför behöver Sveriges myndigheter arbeta sammanhållet och balansera intressen mot varandra när EU:s nya politik implementeras.

• Kommunerna har ett lagstadgat ansvar att planera för klimatrisker, men implementeringen brister och många saknar kunskap om lokala risker. Det krävs ett kunskapslyft för att säkerställa en jämn kompetensnivå över landet kring naturkatastrofer och klimatrelaterade risker.