Minskat bistånd hotar trygg och säker menstruation

Den senaste biståndsrapporten från de rika ländernas samarbetsorganisation OECD är dyster läsning. OECD:s biståndskommitté DAC talar om historiskt minskat globalt bistånd. USA står genom nedläggningen av USAID för den största minskningen, men Sverige och övriga europeiska länder följer trenden, konstaterar rapporten. 

Rapporten bekräftar därmed den nedåtgående trenden för det internationella biståndet. Även FN, som sätter normen för det globala jämställdhetsarbetet och gör viktiga jämställdhetsinsatser, vittnar om att världens flickor och kvinnor drabbas hårt. Flera FN-organ varnar exempelvis för att mödravården för miljontals kvinnor påverkas negativt. 

Redan för ett år sedan var vi flera organisationer som larmade för konsekvenserna av att regeringens jämställdhetsstrategi innehöll mindre pengar än tidigare. Vi poängterade att menshälsa, vatten och toaletter inte inkluderades i strategin – trots att vi vet att många flickor tvingas sluta skolan när de får mens om det saknas rent vatten och säkra toaletter. Till exempel missar 30 procent av flickorna i Bangladesh flera dagar i skolan varje månad.

Även om flera svenska regeringar särskilt framhållit arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) ser vi att utvecklingen fortsätter gå åt fel håll. Flera rapporter visar att en allt mindre del av biståndet går till flickors och kvinnors rättigheter och arbetet med SRHR. I ljuset av att regeringen framhåller detta som en profilfråga kan vi inte undgå att undra varför bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) fortfarande inte låter pengarna tala, som vi uppmanade till för ett år sedan?  

Nedskärningarna i det globala biståndet har fått katastrofala följder för människor i hela världen – inte minst de flickor och kvinnor som ofta drabbas hårdast av fattigdom, klimatkrisen och konflikter. Samtidigt visar civilsamhället, med hjälp av biståndsmedel, att förändring är möjlig om bara den politiska viljan finns. En lång rad insatser i flera länder ger med relativt små resurser flickor och kvinnor bättre möjligheter att sköta sin mens, så att de exempelvis kan gå till skolan och arbetet alla dagar i månaden: 

– I Zimbabwe bygger ActionAid nya skolor och säkra flicktoaletter. Flickor och pojkar syr tillsammans återanvändbara mensskydd. Nya cyklar förkortar restiden för skolflickor och minskar risken för att de utsätts för överfall på väg till skolan. 

– WaterAids och Plans gemensamma projekt Stop the stigma i Bangladesh visar att jämställdhet kan stärkas genom att öka tillgång till vatten och toaletter, motverka tabun och öka kunskapen kring mens. Genom dialog och utbildning kunde tonårstjejer sprida kunskap om menshälsa till andra, samtidigt som lärare och pojkar engagerades för att utmana tabun och stigma kring mens. Projektet, som stöddes av Postkodlotteriet, utvecklade också en app som bidrog till att öka kunskapen om och bryta tystnaden kring mens.  

– I Uganda har ADRA bidragit till ökad skolnärvaro och minskade avhopp bland flickor genom tillgång till mensskydd, förbättrade skolmiljöer, lokalt ledda utbildningsinsatser och starkare samverkan mellan skolor och familjer. 

– UN Women distribuerar så kallade ”dignity kits” som innehåller artiklar för att sköta menshälsa i humanitära situationer. FN verkar också för att bryta stigmat kring mens samt påverkar globalt för att skattebefria mensprodukter. 

Även om arbetet för trygg och säker mens är kostnadseffektivt kräver det resurser. Att återgå till enprocentsmålet i biståndet skulle ge 19 miljarder kronor. Det räcker till jämställdhetsarbete i både Ukraina – där flickor och kvinnor drabbas hårt av Rysslands fullskaliga invasion – och andra jämställdhetsprojekt som drabbas av de globala nedskärningarna. 

Att investera i flickor är att investera i både nuet och framtiden. Men ytterst handlar det om något mer grundläggande: flickor och kvinnor har rätt till hälsa, värdighet och möjligheten att leva sina liv fullt ut. En ansvarsfull biståndspolitik måste ta det på allvar. 

Jennifer Vidmo, Generalsekreterare, ActionAid Sverige 

Izla Bethdavid, Generalsekreterare, ADRA Sverige 

Louise Lindfors, Generalsekreterare, Amref Health Africa Nordic 

Sara Gabrielsson, Universitetslektor i Hållbarhetsvetenskap, Lunds Universitet 

Sara Göthlin, Ordförande, MENSEN 

Zandra Kanakaris, Ordförande Plan Sverige 

Ulrika Grandin, Generalsekreterare, UN Women Sverige 

Sophia Godau, Förbundsordförande Vårdförbundet 

Anna Nilsdotter, Generalsekreterare, WaterAid Sverige

Debattartikeln publicerades först i tidningen Global Bar Magazine.