Ensamhet är vår tids tysta folkhälsokris, därför behövs fler vägar till gemenskap

Ensamhet berör inte några få, över 700 000 svenskar saknar en nära vän enligt siffror från SCB. Ensamhet påverkar människor i alla åldrar och livssituationer – unga och äldre, människor mitt i arbetslivet och de som står utanför det, personer som levt länge i Sverige och de som nyligen kommit hit.

Ensamhet är inte bara en privat fråga. Det är en av vår tids stora folkhälso- och samhällsutmaningar. Forskning visar tydliga samband mellan ensamhet och psykisk samt fysisk ohälsa. Ensamhet påverkar människors hälsa, livskvalitet och möjligheter att leva livet de önskar. Men ensamhet påverkar också samhället genom minskad tillit, delaktighet och samhörighet.

Samtidigt finns det skäl till hopp.

Många arbetar redan varje dag för att skapa mer gemenskap. I föreningslivet, kulturen, idrotten, på bibliotek, arbetsplatser och i lokalsamhällen skapas sammanhang där människor möts och nya vänskaper kan växa fram.

Runt om i landet finns erfarenheter av det som fungerar: öppna aktiviteter med låga trösklar, mötesplatser nära människor och sammanhang där fler får möjlighet att delta på sina villkor. När människor känner sig välkomna och inkluderade stärks också möjligheten att bygga relationer och tillhörighet.

Men ensamhet minskar inte av sig själv. Gemenskap behöver skapas och göras tillgänglig. Det kräver samverkan mellan offentlig sektor, civilsamhälle, näringsliv och människor i vardagen.

Sverige har nu en nationell strategi mot ensamhet med en tydlig vision: god gemenskap i hela befolkningen. Strategin bygger på en viktig insikt – att ensamhet går att förebygga när människor får bättre möjligheter att skapa och behålla sociala relationer.

För många handlar ensamhet inte om ovilja att delta. Det handlar om hinder så som höga kostnader, brist på mötesplatser, språkbarriärer, funktionsnedsättningar eller otrygghet. Hur vi organiserar våra samhällen spelar därför roll.

Nu behövs insatser på flera nivåer samtidigt. 

Kommuner och regioner kan skapa fler mötesplatser. Arbetsgivare kan motverka isolering på jobbet. Civilsamhället kan fortsätta skapa sammanhang nära människor. Och vi som individer kan bidra till att fler känner sig sedda och inkluderade.

Ingen aktör kan ensam lösa ensamheten. Men alla kan vara en del av lösningen. Så låt Folkhälsomyndighetens nyinstiftade dag bli en påminnelse om att ensamhet behöver tas på allvar. Låt oss samtidigt göra något mer än att beskriva problemet. Låt oss också tala om lösningarna och göra mer av det som fungerar. Ett samhälle där fler känner att de hör till uppstår inte av sig självt. Det byggs steg för steg – genom handling, samverkan och att människor som du och jag väljer att göra plats för fler.

Emma Odsell Jangö, Hej främling
Anna Bergring Ekstrand, Ideella Sverige
Bitte Wikström, Helsingborgs stad
Katarina Ruben Ahlén, Lidingö stad
Anna-Pia Roth, Lidingö stad
Emanuel Karlsson, Rolfs Flyg och Buss
Hanna Rönntoft, RISE
Carola Bertolino, Uppsala kommun
Fredrik Hansson, Healthy Cities Sverige
Susanne Rolfner Suvanto, Omvårdnadsinstitutet och MDV FoU

Debattartikeln är undertecknad av företrädare för organisationer och verksamheter inom Folkhälsomyndighetens nätverk mot ensamhet. Nätverket samlar aktörer från civilsamhälle, offentlig sektor och näringsliv.