Staten frias i Högsta domstolen – två års väntan på myndighetsbeslut var ”skälig tid”

– Det känns obegripligt. Hur kan Högsta domstolen tycka att det är "skäligt" att en myndighet håller någon på halster i nästan två år? säger Sofia Sundström. 

Sofia Sundström fick vänta i mer än ett år och elva månader på att Länsstyrelsen i Stockholm skulle hantera hennes ärende om strandskyddsdispens. 

När ärendet väl togs upp till prövning fattade länsstyrelsen beslut inom en vecka. 

– Mitt ärende lades bara på hög. Det hände ingenting under nästan två år. Det var enormt frustrerande och skapade en väldig osäkerhet, säger Sofia Sundström.  

I en dom i dag har Högsta domstolen beslutat att den utdragna väntetiden inte stred mot Sofia Sundströms rätt till prövning inom skälig tid enligt Europakonventionen. 

Staten frias därför från ansvar och slipper betala skadestånd till Sofia Sundström, som är en av många som drabbats av Länsstyrelsen i Stockholms utdragna handläggningstider.

”Stilleståndet i länsstyrelsens handläggning var visserligen klart längre än vad som kan anses godtagbart. Justitiekanslern har också riktat kritik mot länsstyrelsen för detta. Att handläggningen tog så lång tid var dock […] inte tillräckligt allvarligt för att det ska anses innebära att staten har gjort sig skyldig till en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen”, skriver Högsta domstolen i sin dom. 

– Det är ett bakslag för rättighetsskyddet i Sverige, som i förlängningen riskerar att skada förtroendet för rättsstaten och förvaltningen, säger Fredrik Bergman Evans, chef för Centrum för rättvisa, som företrätt Sofia Sundström i processen mot staten tillsammans med juristerna Elmer Jonstoij Berg och Erik Scherstén.

Det var under våren 2018 som Sofia Sundström ansökte om strandskyddsdispens hos Värmdö kommun för att bygga en bastu och en brygga på sin fastighet. Kommunen beviljade dispensen, men Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade därefter att överpröva beslutet för bryggan.

Efter det blev ärendet liggande på hög i nästan två år innan länsstyrelsen fattade sitt beslut. 

Med hjälp av Centrum för rättvisa valde Sofia Sundström till slut att stämma staten för brott mot rätten till prövning inom skälig tid, som skyddas i Europakonventionen. 

– Det handlar om vad enskilda i Sverige har rätt att förvänta sig av myndigheterna. Att lägga ärenden på hög i åratal är inte godtagbart, säger Fredrik Bergman Evans. 

I januari 2024 gav tingsrätten Sofia Sundström rätt, och konstaterade att handläggningstiden i hennes fall hade varit ”oacceptabel”. Hon tilldömdes 10 000 kronor för brott mot hennes rättigheter enligt Europakonventionen. 

Hovrätten, vartill staten överklagade, valde i sin tur att ändra domen och fria staten från ansvar. Enligt hovrätten fick handläggningstider om upp till två år per instans generellt godtas, oavsett om myndigheterna arbetar med ärendet under den tiden eller förhåller sig helt passiva.

Sofia Sundström överklagade domen vidare till Högsta domstolen, och i oktober 2025 valde Högsta domstolen att meddela prövningstillstånd i målet. 

Under processen i Högsta domstolen har Justitiekanslern, statens advokat, argumenterat för att väntetider som understiger två år inte kan strida mot Europakonventionen. Staten har också argumenterat för att svenska domstolar inte får uppställa högre krav på myndigheterna än vad Europadomstolen för mänskliga rättigheter har gjort i mål som rört andra europeiska länder. 

– Staten har menat att vi ska behöva anpassa oss till någon sorts europeisk miniminivå för rättighetsskyddet, och därmed måste acceptera till exempel italienska eller grekiska handläggningstider i Sverige. Det är inte rimligt – och i förlängningen vore det en underminering av hela fri- och rättighetsskyddet i Sverige, säger Fredrik Bergman Evans.

– Nu får vi överväga om vi ska ta fallet vidare till Europadomstolen för ett slutligt avgörande, avslutar Fredrik Bergman Evans.  

Läs Högsta domstolens dom här.