Domstolar JO-anmäls i ”Fallet Elsa”

I början av juni förra året beslutade socialnämnden i Örebro kommun att den då 8-åriga Elsa omedelbart skulle tvångsomhändertas enligt LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Samma dag hämtades Elsa av polis och fördes till ett jourhem på hemlig ort, och hennes kontakt med föräldrarna – Victoria Thorstensson och Joacim Wiking – begränsades till ett handskrivet brev i veckan. 

Bakgrunden till ingripandet var en orosanmälan från en läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, som påstod att Elsa utsatts för ”barnmisshandel genom sjukvårdsåtgärder” – ett omstritt begrepp som även kallas ”Münchhausen by proxy”. 

– Vi var i chock. Den här läkaren hade aldrig träffat vare sig oss eller vår dotter, men tyckte sig kunna utläsa ur några journalanteckningar att jag hade efterfrågat ”för mycket” vård för Elsas tarmsjukdom. Hur ska jag veta det? Jag är ingen läkare – jag är bara en mamma som vill min dotters bästa, säger Victoria Thorstensson.

Frågan om tvångsomhändertagandet gick vidare till domstol, och kort därefter kunde både förvaltningsrätten och kammarrätten konstatera att anklagelserna om barnmisshandel var grundlösa. Enligt domstolarna hade ingenting annat framkommit än att Victoria Thorstensson ”agerat och agerar med [Elsas] bästa i åtanke”.

Ändå valde domstolarna att gå på socialnämndens linje, och beslutade att Elsa skulle vara fortsatt tvångsomhändertagen med kraftiga umgängesbegräsningar mot föräldrarna.

Enligt domstolarna hade socialnämnden lyckats visa att Victoria Thorstenssons sätt att hantera kontakten med vården hade inneburit en ”brist i omsorgen” om Elsa – och eftersom pappan, Joacim Wiking, inte hade ifrågasatt Victorias föräldraförmåga menade domstolarna att även han fick anses ha brustit i omsorgen om dottern. 

Därför skulle Elsa hållas fortsatt isolerad från föräldrarna. 

– Det blev nattsvart. Jag kunde inte förstå vad som hände. Min dotter togs ifrån mig och jag behandlades som en brottsling som inte ens kunde anförtros ett telefonsamtal med henne – bara för att jag inte höll med myndigheterna om att Victoria var en dålig mamma, säger Joacim Wiking. 

Enligt LVU har socialnämnden möjlighet att besluta om tvångsomhändertaganden om det finns påtagliga risker för att ett barn skadas genom bland annat misshandel eller brister i omsorgen. Bestämmelsen utgör ett viktigt skydd för barn i utsatta situationer. Samtidigt är ett beslut om tvångsvård enligt LVU mycket ingripande för både barnet och barnets familjemedlemmar. Ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVU måste därför alltid underställas prövning i domstol, som bland annat ska granska om fortsatt tvångsvård är nödvändigt, eller om det hade räckt med mindre ingripande alternativ, som till exempel frivilliga behandlingsåtgärder. 

I en ny statlig utredning framgår dock att förvaltningsdomstolarna inte alltid prövar om tvångsåtgärder enligt LVU är ”nödvändiga” och förenliga med ”barnets bästa”, som lagen förutsätter. Enligt utredningen är det i stället ”vanligt förekommande” att domstolarna inte gör, eller redovisar, någon sådan bedömning (SOU 2025:38). 

Det riskerar i sin tur att leda till att familjer splittras i onödan – och att barn utsätts för ingripanden som inte är förenliga med deras bästa intressen. 

Inte heller i fallet Elsa gjorde förvaltningsdomstolarna någon självständig bedömning av om ett tvångsomhändertagande enligt LVU var ”nödvändigt” eller om det fanns ”mindre ingripande alternativ”. 

I stället beslutade både förvaltningsrätten och kammarrätten om fortsatt tvångsvård för Elsa utan närmare behovsmotivering. Detta trots att anklagelserna om barnmisshandel, som legat till grund för beslutet, hade avfärdats som grundlösa.  

Först sex månader senare, efter att fallet Elsa granskats i media och socialnämnden beslutat att ompröva tvångsvården, kunde Elsa i maj 2026 återförenas med sin familj. 

– Det är enormt allvarligt. Här har medierna fått göra någonting som egentligen är domstolarnas uppgift – att kritiskt granska myndigheterna och skydda den enskildes rättigheter, säger Alexandra Loyd, biträdande chef på Centrum för rättvisa. 

Med hjälp av Centrum för rättvisa har Victoria Thorstensson och Joacim Wiking nu valt att anmäla Förvaltningsrätten i Karlstad och Kammarrätten i Göteborg till Justitieombudsmannen (JO) för deras bristande hantering av ärendet. 

I anmälan, som lämnades in till JO under tisdagen den 30 juni 2026, skriver föräldrarna att domstolarna förtjänar kritik för att de misslyckats med att tillgodose grundläggande rättssäkerhetsgarantier i lagen. De menar att ett stort mått av lidande för dem och deras dotter hade kunnat undvikas om domstolarna hade gjort den prövning som lagen kräver i deras fall. 

– Domstolarna har svikit Elsa. De har utsatt henne för några av de mest traumatiska ingreppen som lagboken tillåter – helt i onödan och utan tydlig motivering. Det är fullständigt oacceptabelt, säger Alexandra Loyd.

– Vi hoppas att den här anmälan kan leda till en förändring för alla andra ”Elsor” runt om i landet. Ingen ska behöva gå igenom det vi har gått igenom, avslutar Victoria Thorstensson.   

Not: Elsa heter egentligen någonting annat.