Vi behöver tala om Tyskland

Vi behöver tala om Tyskland. Inte för att landets ekonomiska problem är okända. Tvärtom. Under de senaste åren har det skrivits spaltmeter om svag tillväxt, höga energikostnader, hårdnande global konkurrens och en industri som tappat en del av sitt tidigare självförtroende. Debatten har stundtals varit så ensidigt negativ att man nästan får intrycket att Europas största ekonomi är på väg att spela ut sin roll.

Det är en slutsats som är både förhastad och riskabel.

Visst står Tyskland inför betydande utmaningar. Landets ekonomiska modell har utsatts för påfrestningar från flera håll samtidigt. Flera av de faktorer som länge bidrog till Tysklands konkurrenskraft har försvagats. Kostnaden för el styrs fortfarande för mycket av priserna på fossila bränslen, Kina fungerar inte längre som tillväxtmotor för tysk industri och många företag vittnar om att regelverk och processer gör det svårare att anpassa sig till en snabbt föränderlig omvärld. Under sommaren rapporterade det tyska industriförbundet BDI att tillverkningsindustrin förlorar omkring 15 000 arbetstillfällen i månaden. OECD väntar sig att Sveriges ekonomi växer med 1,9 procent i år – och Tysklands endast med 0,7 procent.

Det finns därför skäl att oroa sig.

Men det finns också skäl att höja blicken.

I Sverige är det lätt att jämföra sig med Tyskland och känna en viss tillfredsställelse. Sverige rankas i dag som världens näst mest innovativa ekonomi enligt WIPO:s Global Innovation Index. Financial Times konstaterade nyligen att Stockholm under det senaste decenniet har haft fler börsintroduktioner än Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Spanien tillsammans. Det är ett kvitto på styrkan i vårt innovationssystem och våra kapitalmarknader.

Men innan vi frestas av lite Schadenfreude bör vi påminna oss om en enkel sak: Sveriges och Tysklands ekonomier är djupt sammanflätade.

Tyskland är Sveriges största handelspartner. Landet står för omkring 16 procent av den svenska importen och tar emot omkring 10 procent av vår export. Dessutom är Tyskland världens tredje största ekonomi i nominella termer. När den tyska ekonomin bromsar påverkas därför också Sverige. Som Teknikföretagen uttryckte det tidigare i år: ”Det som är dåligt för Tyskland är dåligt för Sverige.”

Samtidigt riskerar vi att missa några viktiga pusselbitar i den nuvarande debatten.

Historien visar att länder med stark industriell kompetens ofta har en särskild förmåga att förnya sig. SAP växte fram ur den tyska industrins behov och blev ett av världens ledande mjukvaruföretag. I dag ser vi nya exempel på samma förmåga till omställning.

För mig som växte upp i Västtyskland under kalla kriget har det varit fascinerande att följa utvecklingen i Dresden. Staden har vuxit fram som ett av Europas viktigaste kluster för halvledarteknik. Där har även Zeiss etablerat en stark position inom litografi, en av de mest strategiskt betydelsefulla teknologierna i den globala halvledarindustrin.

Det är också intressant att se hur en ny generation teknikföretag växer fram parallellt med den traditionella industrin. Under första halvåret 2026 ökade antalet teknikstartups i Tyskland med 52 procent jämfört med andra halvåret 2025, och ungefär en tredjedel av dem är verksamma inom AI.

Ett exempel är Neura Robotics utanför Stuttgart. Företaget utvecklar humanoida och kognitiva robotar och tog tidigare i år in 1,4 miljarder dollar från investerare som Nvidia, Amazon och Qualcomm. Det placerar bolaget bland de viktigaste robotikaktörerna globalt och visar att Tyskland fortfarande kan attrahera kapital till teknikföretag i absolut världsklass.

Det är kanske här Tysklands största styrka finns.

I den offentliga debatten framställs ibland industri och ny teknik som motsatser. Men de mest framgångsrika innovationsmiljöerna bygger ofta på motsatsen: förmågan att kombinera stark forskning, avancerad produktion och digital spetskompetens. Tyskland har fortfarande ovanligt goda förutsättningar att lyckas med just detta.

För att det ska ske krävs dock mer än nya strategier och nya investeringsprogram.

Den kanske viktigaste utmaningen handlar om tempo.

Teknikutvecklingen går snabbare än någonsin. Men offentliga beslut, tillståndsprocesser och regelverk rör sig fortfarande betydligt långsammare. Utmaningen handlar därför inte bara om mängden regler utan också om den växande skillnaden i hastighet mellan offentlig sektor och teknikutvecklingen.

Samtidigt är det tydligt att den tyska regeringen försöker möta dessa utmaningar. En ny startup- och scaleup-strategi, ett moderniseringsprogram för att minska byråkratin med 25 procent, samt satsningar på digital offentlig upphandling och så kallad Law as Code syftar till att stärka landets långsiktiga konkurrenskraft.

Tyskland har dessutom ekonomiska resurser att använda. Efter beslutet om ett infrastruktursatsningspaket på 500 miljarder euro har landet skapat ett betydande utrymme för offentliga investeringar. Mycket talar för att resurserna kommer att riktas mot områden där svenska företag är starka: försvar, energi, elektrifiering, transport och infrastruktur.

För Sveriges del innebär utvecklingen nya möjligheter till samarbete, innovation och industriell utveckling.

Försvarsområdet är ett tydligt exempel. München har utvecklats till ett europeiskt centrum för försvarsinnovation och är hem för Helsing, Europas högst värderade AI-baserade försvarsföretag. Regionen är också hemvist för två av Europas starkaste universitet, LMU München och Tekniska universitetet i München. Samtidigt är Tyskland i dag EU:s största offentliga finansiär av forskning och utveckling, med offentliga FoU-investeringar motsvarande mer än 1 procent av BNP.

Men den kanske viktigaste frågan handlar inte om Tyskland utan om Europa.

Under lång tid har Europas ekonomiska modell i stor utsträckning lutat sig mot den tyska ekonomins styrka. Men ett Europa som är beroende av en enda motor blir också sårbart.

Därför borde målet inte vara att återgå till den gamla modellen. Målet borde vara att bygga ett Europa med flera tillväxtmotorer. Ett Europa med djupare kapitalmarknader, bättre integrerade värdekedjor och företag som kan växa över hela den inre marknaden.

När jag säger att vi behöver tala om Tyskland är det därför inte främst landets svagheter jag tänker på. Vi behöver tala om dess styrkor.

Om den industriella kompetens som fortfarande finns där. Om forskningsmiljöerna. Om de nya teknikföretagen. Om investeringarna som nu görs i framtidens infrastruktur och försvar.

Men vi behöver också tala om något större: hur Europa bygger nästa modell för konkurrenskraft i en tid då tillväxt, hållbarhet och säkerhet måste gå hand i hand.

Det är den verkligt viktiga framtidsfrågan.

Om Sylvia Schwaag Serger

Sylvia Schwaag Serger är vd för IVA och professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. Sylvia är en av Sveriges mest erfarna röster inom innovation, teknik och samhällsutveckling. Hon har en gedigen internationell bakgrund och är en efterfrågad expert i medier kring Sveriges konkurrenskraft, framtidens industri, AI, ekonomisk historia och Kina.

Vill du komma i kontakt med Sylvia Schwaag Serger så är du välkommen att kontakta IVAs pressansvarig per.andersson@iva.se, 072-071 39 73. 

Tidigare vd-ord: 

"It's the economy, stupid". En starkare inre marknad, bättre tillgång till kapital, snabbare teknikutveckling och ökad innovationskraft är helt avgörande för att få Europa på banan igen.

En gemensam framtidsberättelse. Vad kan vi lära av Victor Hugo och hans tankar om demokrati, frihet och folkligt självstyre? Om vikten av visioner? 

Staten som första kund. Jag tror att Sverige behöver prioritera och systematisera den del av innovationskedjan där det offentliga agerar första kund. I ett land som Sverige, som har en förhållandevis stor offentlig konsumtion, skulle detta vara särskilt betydelsefullt.

En ny Schumandeklaration? Europeiska ledare skulle tjäna på att förstå att den gamla ordningen är över. Det behöver inte betyda att man ska acceptera kaos eller the survival of the fittest, eller ge upp på demokratin.

Picking winners. Är det dags att reflektera över statens roll i teknikutvecklingen? På flera håll ser vi nu att staten tar en betydligt mer aktiv roll i att prioritera teknikområden, innovationsmiljöer och ekosystem, samtidigt som man låter marknadskrafterna jobba.

Vad kan vi lära av en romersk kejsare? Det finns sådant vi kan kontrollera och sådant vi inte kan kontrollera. Kinas tempo i teknikutvecklingen och USA:s politiska svängningar kan vi inte göra något åt. Men Sverige och Europa kan i allra högsta grad kontrollera sitt eget öde.