Hyresgästföreningen välkomnar obligatoriska hyresgarantier – men reformen stannar halvvägs

– En hyresgaranti kan öppna dörren till ett förstahandskontrakt för den som klarar hyran men ändå får nej. Obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer är ett viktigt steg, men det finns fler grupper som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Där tycker jag att regeringen stannar halvvägs, säger Marie Linder, förbundsordförande i Hyresgästföreningen. 

En hyresgaranti innebär att kommunen går i god för hyran under en begränsad tid. Den nya skyldigheten gäller barnfamiljer som behöver en permanent bostad och inte kan lösa sitt boende på annat sätt. Men det är inte bara barnfamiljer som stängs ute från möjligheten till ett förstahandskontrakt. Unga, ensamstående, personer med osäkra jobb och människor med skulder kan klara hyran men ändå få nej av hyresvärden. Det finns ingenting som hindrar kommunerna från att erbjuda hyresgarantier även till dem. 

Samtidigt avvecklas det gamla stödet på 5 000 kronor för varje hyresgaranti. Kommunerna får i stället mer pengar från staten för att klara den nya skyldigheten för barnfamiljer. Men ersättningen är beräknad för det kommunerna måste göra - inte för att de ska kunna hjälpa fler. Risken är därför att kommunerna nöjer sig med lagens miniminivå, trots att många fler behöver hjälp för att få ett förstahandskontrakt. 

– Varför ska inte unga, pensionärer, ensamstående och andra som befinner sig i samma situation få samma möjlighet? För många skulle en sådan här garanti vara skillnaden mellan fortsatt otrygghet och ett eget förstahandskontrakt. Staten borde ge kommunerna ekonomiska förutsättningar att erbjuda hyresgarantier till fler. Men hyresgarantier löser inte grundproblemet: bostadsbristen. Sverige behöver också fler bostäder med hyror som människor har råd med, säger Marie Linder.