Svenskt Näringsliv ljuger om kostnaden för slopat karensavdrag

Karensavdraget har med rätta blivit en stor fråga i valrörelsen. För en typisk medlem i Handels innebär ett enda sjuktillfälle mellan 900 och 1 200 kronor mindre i plånboken. För den som redan vänder på varje krona kan det avgöra om räkningarna går att betala. 

I stället för att tala om den orättvisan försöker Svenskt Näringsliv få debatten att handla om en påstådd kostnad på 42 miljarder kronor. Men läser man deras egen rapport framträder en helt annan bild. 

Det statliga underlag som Svenskt Näringsliv själva lutar sig mot beräknar den direkta kostnaden till 14,9 miljarder kronor i 2026 års nivå. Om man räknar med att sjukfrånvaron kan öka något hamnar summan på mellan 18,5 och 24,9 miljarder. Inte 42 miljarder. 

Hur får de då fram resten? Genom att anta att varje extra frånvarotimme ska ersättas med inhyrd personal eller övertid till en kostnad på upp till 240 procent av den vanliga lönen. Det antagandet lägger på ytterligare upp till 17,6 miljarder kronor. 

Alla som känner handeln vet att verkligheten inte ser ut så. Varje frånvarotimme ersätts inte med dyr bemanningspersonal eller övertid. Ofta får kollegorna springa fortare eller så blir arbetsuppgifter liggande. Det är ett arbetsmiljöproblem, inte den kostnad som Svenskt Näringsliv påstår.  

Än mer avslöjande är vad som helt saknas i kalkylen. Svenskt Näringsliv räknar noggrant på priset för att en sjuk person stannar hemma, men sätter inget pris alls på att samma person går till jobbet. 

Den som arbetar sjuk riskerar att smitta kollegor och kunder, arbetar ofta med lägre kapacitet och löper större risk att göra misstag. Forskning visar också att återkommande arbete under sjukdom kan försämra hälsan och leda till längre sjukskrivningar senare. Även det kostar pengar för både individ, företag och samhälle och leder till produktivitetsbortfall. Vinsterna av en friskare arbetskraft ska inte underskattas. Handels undersökning visar att åtta av tio medlemmar har arbetat trots att de varit så sjuka att de borde ha stannat hemma. Den vanligaste orsaken är att de inte har råd. Nästan lika vanligt är att de inte vill lämna kollegorna i sticket. 

Det senare är viktigt. Människors beslut styrs inte bara av kronor och ören. I en redan pressad och underbemannad verksamhet går många till jobbet av ansvar för arbetskamraterna. Den samvetsstressen försvinner inte automatiskt för att karensavdraget tas bort. 

Svenskt Näringsliv vilseleder också om själva ordet kostnad. Den direkta kostnaden finns redan i dag. Den bärs av löntagarna genom förlorad inkomst. När en butiksanställd förlorar tusen kronor kallas det inte en kostnad. När arbetsgivaren i stället ska betala sjuklön blir samma pengar plötsligt ett hot mot svensk ekonomi. Detta trots att det inte ens existerar ett karensavdrag i något annat nordiskt land. 

Svenskt Näringsliv får självklart vara emot ett slopat karensavdrag. Men det är vilseledande att presentera kalkylens dyraste tänkbara utfall som ett faktum. Här måste media ta sitt ansvar för att nyansera debatten och inte låta ett särintresse stå oemotsagt. 42 miljarder är inte reformens prislapp. Det är en skrämselsiffra. 

 Karensavdraget straffar människor som inte kan arbeta hemifrån och som måste vara på plats för att göra sitt jobb. Sverige har råd att låta människor vara hemma när de är sjuka. Det vi inte har råd med är ett arbetsliv där människor tvingas arbeta sjuka för att klara ekonomin. 

Elinor Odeberg 

Chefsekonom, Handelsanställdas förbund